Hej bloggen! :)
Hej på er! Nu har jag varit bort ganska länge och nu mår jag lite bättre, inte helt bra, långt ifrån bra....Men jag tänkte att jag skulle börja skriva igen på måndag:) Så snälla ni lämna inte bloggen! Vill verkligen ha kvar er! :)
Puss på er! ;)
Puss på er! ;)
Sjukt dålig, jag vet.....
Jag kommer ta en till bloggpaus....För jag vet inte vad det är med mig? Jag känner mig så trött hela tiden, så jag tar en paus igen....Men snälla ni, lämna inte bloggen! Jag kommer tillbaka när jag mår lite bättre :) Jag kommer vara tillbaka och blogga innan februari iaf, det lovar jag ;)
Men lämna inte bloggen snälla ni!
Puss på er alla!! <3
Men lämna inte bloggen snälla ni!
Puss på er alla!! <3
Without You I'm Nothing...♥ - Kapitel 18
Tillslut fick jag tag i henne och hon kunde inte sluta skratta, inte jag heller för den delen.
"-Så, nu har jag dig" vi båda flåsade i takt.
"-Ja, men jag gjorde det med mening" hon tittade ner i marken och andades tungt.
"-Mår du inte bra?" jag släppte greppet om henne och höll henne försiktigt.
"-Jodå, jag mår bra, kanske ska vara lite försiktig bara" vi fortsatte gå hem mot lägenheten.
Jag låste upp dörren, men vad det luktar konstigt. Jag tänkte kanske att det bara var jag som tyckte det, så jag sa inget. Men Nathalie hade också känt att det luktade konstigt.
"-Vad är det som luktar?" vi gick in och började titta oss omkring efter nått som skulle kunna orsaka lukten, men vi hittade inget. Men vi fortsatte gå och hittade.....
En månad senare i Eric's perspektiv:
"-Vad gör du?" jag kom in i vardagsrummet och fick se Nathalie stå på en stege bredvid julgranen.
"-Jag försöker ta ner stjärnan" jag skyndade mig fram till hon och tog tag i stegen, som inte var långt ifrån att ramla om kull.
"-Så där ja" jag kunde inte låta bli att skratta åt hennes min när hon äntligen fick ner stjärnan.
"-Du måste vara försiktig" hon tittade på mig med en irriterad blick och räckte ut tungan åt mig.
Hon gick till den lilla lådan som vi hade alla julkulor i och lade ner stjärnan. Julen 2011 hade varit den bästa julen jag någonsin varit med om. Jag och Nathalie helt själv, eller Sara, Nathalie's kompis var och hälsade på lite på förmiddagen. Men annars bara vi två, så mysigt. Men nu var den fina julen slut, så vi bestämde oss för att plocka bort granen eftersom vi ändå inte skulle vara hemma på nyårsafton. För då ska vi åka ner till Helsingborg och vara där med några av mina gamla kompisar.
"-Vart ska jag ställa lådan?" jag sprang ut i hallen där hon stod och höll i lådan.
"-Jag kan ta den" jag tog tag i lådan och pussade henne på kinden.
"-Tack älskling" jag orkade inte ställa upp lådan i hyllan där den egentligen skulle stå, så jag ställde den bara på en stol i hallen.
"-Vad snabb du var då" sa hon och vände sig om och tittade på mig med häpen blick.
"-Ja du vet ju hur jag är" tydligen gjorde hon det, för hon gick ut i hallen och fick se att jag inte alls hade ställt upp lådan.
"-Jaså du....Så du kunde inte heller få upp den på hyllan?" hon försökte se strängt på mig men jag såg att hon fick kämpa för att inte börja skratta.
"-Jo, men jag har ju inte tid med sånt" jag gick bakom henne och kramade hon hårt, men inte för hårt.
"-Men du kan väl ställa upp lådan iallafall?" jag släppte henne, hon vände sig mot mig och tittade med ledsna ögon på mig.
"-Okej okej, jag gör väl det då" jag tog lådan och ställde upp den på hyllan.
"-Tack gubben" jag kysste henne och sen gick vi in i köket för att fixa oss nått att äta till middag.
"-Vad vill du ha?" jag öppnade kylskåpet och såg att vi inte hade nått som såg speciellt gott ut.
"-Kan vi inte gå till affären och köpa nått som ser mer gott ut?" jag kände hennes hand mot min.
"-Jo, kom så går vi" jag tog hennes han och gick.
Vi gick ner för trapporna och ut på gatan, jag höll hennes hand hela vägen till Ica.
Jag vet att jag är världens sämsta på det här just nu! :( Men jag hinner inte göra ett längre ikväll. Ska försöka göra ett längre imorgon! ;)
KOMMENTERA nu riktigt bra så blir det roligare att skriva!!! :)
Puss
Förlåt!!!!
Jag är jätteledsen för att det inte kom något kapitel igår! :( Men jag hann inte... Men ska försöka skriva ett idag, men snälla ge mig tips på vad det kan vara som luktar!!!! Behöver verkligen det!!!! ;D
Puss
Puss
Ja, det skulle komma ett idag ;)
Jag sa att det skulle komma ett kapitel idag ;) Så jag ska försöka fixa det till er. Men om det inte skulle komma något idag, är det för att jag har några från min släkt här, men dom ska åka hem ikväll så ska försöka skriva ett kapitel ikväll! :)
Puss
Puss
Hejsvejs!
Nu har ni väntat länge! Så det kommer förmodligen ett kapitel imorgon ;) Hoppas ni inte har tröttnat!
Pusspuss
Pusspuss
Bloggpaus
Ni undrade om jag snart kommer tillbaka? Ja, jag kommer snart tillbaka, ska inte vara borta mer än en vecka ;)
Så lämna inte bloggen! ;) Älskar er!
Puss på er ♥
Så lämna inte bloggen! ;) Älskar er!
Puss på er ♥
Bloggpaus...
Jag vet att jag är jättedålig på att blogga nu....! Men jag har inte tid, har inte vart hemma på flera dagar nu, så jag hinner inte:( Så jag tänker ta en paus ett tag. Men jag kommer tillbaka snart! Så fortsätt titta in här som ni brukar, för snart är jag tillbaka! ;) Älskar er :)
Puss Erica ♥
Puss Erica ♥
Hej!
Idag ska jag åka bort så jag vet inte riktigt när jag kommer hem igen? Men på måndag tror jag. Så idag blir det nog inget kapitel och förmodligen inte dom andra dagarna heller:( Men sen när jag kommer hem igen ska jag bli bättre på att skriva ;)
Puss Erica
Puss Erica
Without You I'm Nothing...♥ - Kapitel 18
"-Hur är det med hon?" frågade Eric med hopp i rösten.
"-Det ser bättre ut nu" Eric tittade med tårar i ögonen på mig och kom till mig igen.
"-Vad frågade du?" han log varmt och kysste mig på pannan.
"-Jag frågade hur det var med dig?" han log lite igen.
"-Men..så vad sa han?" jag visste ju inte vad som hade hänt, men jag visste att det var nått som hade hänt eftersom jag är här.
"-Att det ser bättre ut nu" kan slängde mig fram och kysste honom länge.
"-Jag trodde aldrig jag skulle få göra så igen" sa han och kramade mig försiktigt.
Nästa morgon i Eric's perspektiv:
Jag hade sovit på sjukhuset inatt, jag ville ju inte lämna henne själv inte för att hon var själv här men jag vill ändå vara här med henne. En sköterska hade kommit med en säng till mig som jag kunde ha bredvid Nathalie's.
Idag skulle vi få åka hem, tydligen var det en hjärnskakning hon hade fått, en riktigt stor. Varför hon hade tappat luften vet dom inte riktigt men dom tror att hon kanske ramlat så hon hade fått nått i magen. Men nu mår hon riktigt bra och idag ska vi åka hem.
Jag hjälpte Nathalie att plocka ihop alla sakerna som vi hade tagit med när ambulansen kom och hämtade henne, sen gick vi ut i korridoren hand-i-hand, sa till doktorn att vi tänkte åka hem. När vi kom ut i det kalla vintervädret rös Nathalie till så mycket att hon höll på att ramla.
"-Ska jag hålla i dig kanske?" hon tittade på mig med lurig min.
"-Ingen fara, jag har lärt mig att gå själv" hon såg lite små irriterad ut.
"-Haha, jo jag såg det" hon knuffade mig i sidan och började springa.
"-Ta mig då om du kan" jag skyndade springa efter. Jag var så glad att det hon hade blivit bra så fort.
Tillslut fick jag tag i henne och hon kunde inte sluta skratta, inte jag heller för den delen.
"-Så, nu har jag dig" vi båda flåsade i takt.
"-Ja, men jag gjorde det med mening" hon tittade ner i marken och andades tungt.
"-Mår du inte bra?" jag släppte greppet om henne och höll henne försiktigt.
"-Jodå, jag mår bra, kanske ska vara lite försiktig bara" vi fortsatte gå hem mot lägenheten.
Jag låste upp dörren, men vad det luktar konstigt. Jag tänkte kanske att det bara var jag som tyckte det, så jag sa inget. Men Nathalie hade också känt att det luktade konstigt.
"-Vad är det som luktar?" vi gick in och började titta oss omkring efter nått som skulle kunna orsaka lukten, men vi hittade inget. Men vi fortsatte gå och hittade.....
Så kapitel 18, det var det nu va...? Kort men hoppas det inte blev för segt! Tipsa mig om vad ni vill ska hända, så kanske jag kan ta med den i novellen! ;) Fortsätt kommentera nu! Ni är jätteduktiga!!! :D
Puss Erica ♥
Förlåt ingen...
Förlåt för att jag är så dålig på att lägga upp kapitel nu! :( Men var inte hemma igår och kom precis hem nu, men det kommer komma ett kapitel ikväll! Lovar!! ;) Jättekul att ni kommenterar!! :D
Puss på er ♥
Puss på er ♥
Without You I'm Nothing...♥ - Kapitel 17
"-Nej, hon har haft feber i två dagar nu, men jag såg inte vad det var som hände, jag satt i köket när jag hörde hur hon skrek, sen sprang jag dit men då hade hon ingen puls" mannen nickade.
"-Kommer hon klara sig?" jag tittade med orolig blick på honom.
"-Jag vet inte, men vi ska göra vad vi kan" jag kunde inte förstå vad som hade hänt, men det skulle vi nog aldrig få veta heller.
När vi kom till sjukhuset skyndade sig alla ut för att hjälpa oss att få henne in i värmen och för att få henne att börja andas. Jag visste inte vad jag skulle göra utan Nathalie, jag skulle inte kunna fortsätta leva utan henne.
Nathalie's perspektiv:
Jag kände att det var tungt att andas, jag försökte vända mig på sidan men det gick inte. Jag öppnade mitt ena öga försiktigt, och tittade upp i den starka lampan. Vart var jag, jag såg hur Eric låg över mig och...Grät?
"-Eric?" sa jag så det nästan inte hördes. Han hörde inte.
"-Eric?" sa jag lite högre. Han höjde huvudet lite och tittade på mig med blanka ögon.
"-Nathalie!" han slängde sina armar om mig och kramade mig försiktigt.
Vad hade hänt? Nu såg jag att jag var på ett sjukhus. Eric släppte taget om mig och sprang ut i korridoren och ropade på en doktor. En doktor kom in springande och började känna mig på pannan och fråga hur jag mådde, jag tittade med stora ögon på Eric och han kom närmare och tog min hand och kramade med mjukt.
"-Vad är det som har hänt?" jag såg hur Eric fick kämpa mot tårarna när han sa "-Du ramlade ur sängen hemma och slog i dig så hårt så du började blöda och var tvungen att åka in till sjukhuset för att du andades inte" sakta rann en tår ner för hans kind och han satte sig på knä bredvid sängen och kysste min hand.
Hur kunde man göra sig illa så mycket att man måste åka till sjukhuset när man bara hade ramlat ur en säng? Men tydligen var det ganska allvarligt eftersom jag hade slangar överallt.
"-Eric..när får jag komma hem?" han skakade på huvudet och sa "-Jag vet inte älskling, jag vet inte när" han ställde sig upp och gick fram till doktorn, som stod med ryggen mot mig.
"-Hur är det med hon?" frågade Eric med hopp i rösten.
"-Det ser bättre ut nu" Eric tittade med tårar i ögonen på mig och kom till mig igen.
"-Vad frågade du?" han log varmt och kysste mig på pannan.
"-Jag frågade hur det var med dig?" han log lite igen.
"-Men..så vad sa han?" jag visste ju inte vad som hade hänt, men jag visste att det var nått som hade hänt eftersom jag är här.
"-Att det ser bättre ut nu" kan slängde mig fram och kysste honom länge.
"-Jag trodde aldrig jag skulle få göra så igen" sa han och kramade mig försiktigt.
Förlåt!!! Jag är jätteledsen att jag inte har skrivit nått på så länge!!! Och att det här blev så kort... men jag har inte varit hemma så det är därför :( Imorgon kommer det inte heller att komma nått för då ska jag bort igen...Men det kommer ett på torsdag! Jag lovar!!! Så lämna inte bloggen nu snälla!!!! ♥
KOMMENTERA!!!! :)
Puss Erica ♥
....
Förlåt men det kommer ett sen idag! :)
Puss Erica
Puss Erica
Without You I'm Nothing...♥ - Kapitel 16
Vi lade oss på sängen och tittade upp i tacket, Eric höll fortfarande min han i ett mjukt grepp. Jag rullade över så att jag låg på sidan och kunde se hur fin han är.
"-Eric.."
"-Mm, vad är det?" han rullade över på sida han med och tittade på mig med undrande ögon.
"-Förstår du hur glad jag är som har dig?" han log det vackraste leendet som fanns på denna jord.
"-Det är jag som ska vara glad att jag har dig" jag log och han kysste mig mjukt.
Det fanns ingen som jag älskade mer än honom och så somnade vi den kvällen.
Eric's perspektiv:
Solen lyste in genom fönstret i köket, när jag satt och åt lunch. Fast att det hade kommit ganska mycket snö var det ändå ganska varmt och soligt ute. Jag njöt av frukosten, men det hade ju såklart vart mycket bättre om Nathalie satt här också. Men hon hade blivit sjuk, hon fick feber för två dagar sedan, men det hade inte gott över än. Jag tog med mig ett glas vatten och gick in till henne och satte mig på sängkanten. Hon såg ut att frysa.
"-Hur mår du älskling?" jag strök henne på pannan, hon öppnade ögonen.
"-Inte så bra" mumlade hon och blundade igen.
"-Stackare, du blir snart bättre ska du se" jag pussade henne på kinden och gick ut till köket igen.
Jag satte mig vid köksbordet och läste någon tidning, vet inte vad det var för något, men jag måste ju ha nått att göra. Tidningen handlade om apor, jag visste inte riktigt varför nån hade gjort en tidning om apor. Det kändes som att jag hade suttit här en evighet. När skulle hon bli frisk igen? Hoppas snart, tänkte jag, precis när jag hörde hur nån skrek till. Jag sprang in till Nathalie. Hon låg och blödde på golvet.
"-Nathalie!!" jag sprang fram och satte min på knä bredvid henne. Hon svarade inte när jag pratade med henne. Hur kunde hon börja blöda? Hon måste ha slagit i huvudet i bordet som hon hade på sidan om sängen, men riktigt hård isånafall.
Jag lade örat där jag vill höra hjärtat slå. Men jag hörde inget! Jag sprang ut i köket och hämtade mobilen och skyndade mig ringa 112. Dom svarade snabbt och skulle vara här inom 5 minuter.
"-Snälla Nathalie vakna" viskade jag mot hennes panna.
Ambulansen kom in springande genom dörren och jag visade dom vart Nathalie var, dom lyfte upp henne på en sån där bår och rullade ut henne och in i ambulansen.
"-Jag måste få följa med" jag lade handen på en av ambulansmännens axel.
"-Självklart" så jag hoppade in där bak där Nathalie låg och hade en massa slangar överallt.
"-Vet du vad som hände?" jag vände mig mot ambulansmannen.
"-Nej, hon har haft feber i två dagar nu, men jag såg inte vad det var som hände, jag satt i köket när jag hörde hur hon skrek, sen sprang jag dit men då hade hon ingen puls" mannen nickade.
"-Kommer hon klara sig?" jag tittade med orolig blick på honom.
"-Jag vet inte, men vi ska göra vad vi kan" jag kunde inte förstå vad som hade hänt, men det skulle vi nog aldrig få veta heller.
När vi kom till sjukhuset skyndade sig alla ut för att hjälpa oss att få henne in i värmen och för att få henne att börja andas. Jag visste inte vad jag skulle göra utan Nathalie, jag skulle inte kunna fortsätta leva utan henne.
Förlåt för jättekort kapitel! Men orkar inte mer nu. Kommer mer imorgon ;) Kom igen nu!! KOMMENTERA!!!! :)
Puss Erica ♥
"-Eric.."
"-Mm, vad är det?" han rullade över på sida han med och tittade på mig med undrande ögon.
"-Förstår du hur glad jag är som har dig?" han log det vackraste leendet som fanns på denna jord.
"-Det är jag som ska vara glad att jag har dig" jag log och han kysste mig mjukt.
Det fanns ingen som jag älskade mer än honom och så somnade vi den kvällen.
Eric's perspektiv:
Solen lyste in genom fönstret i köket, när jag satt och åt lunch. Fast att det hade kommit ganska mycket snö var det ändå ganska varmt och soligt ute. Jag njöt av frukosten, men det hade ju såklart vart mycket bättre om Nathalie satt här också. Men hon hade blivit sjuk, hon fick feber för två dagar sedan, men det hade inte gott över än. Jag tog med mig ett glas vatten och gick in till henne och satte mig på sängkanten. Hon såg ut att frysa.
"-Hur mår du älskling?" jag strök henne på pannan, hon öppnade ögonen.
"-Inte så bra" mumlade hon och blundade igen.
"-Stackare, du blir snart bättre ska du se" jag pussade henne på kinden och gick ut till köket igen.
Jag satte mig vid köksbordet och läste någon tidning, vet inte vad det var för något, men jag måste ju ha nått att göra. Tidningen handlade om apor, jag visste inte riktigt varför nån hade gjort en tidning om apor. Det kändes som att jag hade suttit här en evighet. När skulle hon bli frisk igen? Hoppas snart, tänkte jag, precis när jag hörde hur nån skrek till. Jag sprang in till Nathalie. Hon låg och blödde på golvet.
"-Nathalie!!" jag sprang fram och satte min på knä bredvid henne. Hon svarade inte när jag pratade med henne. Hur kunde hon börja blöda? Hon måste ha slagit i huvudet i bordet som hon hade på sidan om sängen, men riktigt hård isånafall.
Jag lade örat där jag vill höra hjärtat slå. Men jag hörde inget! Jag sprang ut i köket och hämtade mobilen och skyndade mig ringa 112. Dom svarade snabbt och skulle vara här inom 5 minuter.
"-Snälla Nathalie vakna" viskade jag mot hennes panna.
Ambulansen kom in springande genom dörren och jag visade dom vart Nathalie var, dom lyfte upp henne på en sån där bår och rullade ut henne och in i ambulansen.
"-Jag måste få följa med" jag lade handen på en av ambulansmännens axel.
"-Självklart" så jag hoppade in där bak där Nathalie låg och hade en massa slangar överallt.
"-Vet du vad som hände?" jag vände mig mot ambulansmannen.
"-Nej, hon har haft feber i två dagar nu, men jag såg inte vad det var som hände, jag satt i köket när jag hörde hur hon skrek, sen sprang jag dit men då hade hon ingen puls" mannen nickade.
"-Kommer hon klara sig?" jag tittade med orolig blick på honom.
"-Jag vet inte, men vi ska göra vad vi kan" jag kunde inte förstå vad som hade hänt, men det skulle vi nog aldrig få veta heller.
När vi kom till sjukhuset skyndade sig alla ut för att hjälpa oss att få henne in i värmen och för att få henne att börja andas. Jag visste inte vad jag skulle göra utan Nathalie, jag skulle inte kunna fortsätta leva utan henne.
Förlåt för jättekort kapitel! Men orkar inte mer nu. Kommer mer imorgon ;) Kom igen nu!! KOMMENTERA!!!! :)
Puss Erica ♥
Without You I'm Nothing...♥ - Kapitel 15
"-Så nu går vi så får du se vart han jobbar och du får träffa honom också" hon följde med fast jag såg att hon inte ville.
När vi kom utanför dom stora dörrarna såg jag hur hon stelnade till.
"-Vad är det?" hon stirrade rakt fram in genom dörrarna.
Det var Eric som stod där och log. Han öppnade dörren åt oss och vi gick in.
"-Tja" Eric räckte fram handen mot Sara som skakade den medan hon tittade på mig med stora ögon.
"-Hej gumman" sa Eric och kramade om min hand och kysste mig på kinden.
"-Så ni bor verkligen tillsammans?" hon tittade på oss med stora ögon.
"-Haha, ja det gör vi" sa jag och Eric i munnen på varandra. "-Och det kommer vi alltid att göra"
Sara hade gått hem eller om hon skulle handla julklappar, det vet jag inte. Jag var kvar med Eric och tänkte vänta tills han slutade jobba så vi kunde göra nånting sen. Jag satt och lyssnade på när han sjöng inne i det lilla rummet. Det var så fint, han var så duktig. När han hade spelat in tre låtar var han klar och vi kunde gå.
"-Vad ska vi göra nu då?" han tog min hand och värmde den i sin.
"-Jag vet inte, vad vill du göra?" jag tittade upp på honom.
"-Kan vi inte åka hem till dina föräldrar och hälsa på dom?" han tittade ner på mig och log frågande.
"-Jo, det kan vi göra. Jag måste bara ringa och kolla så att dom är hemma" jag tog upp mobilen ur fickan och slog in mammas nummer. Det dig tre signaler innan hon svarade.
"-Hej gumman!" hon lät glad.
"-Hej mamma!"
"-Hur har ni det?" sa hon nyfiket.
"-Vi har det jättebra! Men vi undrar om vi kan komma?" jag tittade upp mot Eric som log medan jag väntade på svar.
"-Nu? Ja, det skulle vara jättekul"
"-Okej, vad bra, då kommer vi om tjugo minuter ungefär"
"-Vill in ha någon middag?" hon lät hoppfull. Jag kollade upp på Eric som hade hört vad hon frågat och nickade.
"-Ja, om det går bra så?" jag log glatt mot Eric.
"-Okej vad kul, då fixar jag det" vi lade på och vi fortsatte gå.
Eric släppte inte min hand på hela tiden medan vi gick till det lilla huset som jag också en gång hade bott i, för inte då länge sedan ändå och man tänker efter, bara ett par månader.
När vi kom fram till dörren, knackade vi på och det tog inte länge innan mamma kom och öppnade med ett stort leende på läpparna.
"-Hejsan! Det var länge sedan" både jag och Eric kramade henne och vi gick i i köket, där hon hade duckat upp maten till oss.
"-Men..Ska inte du äta?" jag tittade med undrande ögon på mamma.
"-Nej, jag har redan ätit" sa hon och gjorde en gest att vi skulle sätta oss.
Maten var jättegod, vi tackade för maten och gick upp till mitt gamla rum. Det luktade precis som det brukade göra när jag fortfarande bodde kvar här. Jag slängde mig på sängen och Eric var inte långt efter.
"-Vad fint ditt rum är" han tittade sig omkring i det lilla rummet.
"-Tack, men det är litet" han tog min hand och lyfte upp så den låg i hans knä.
Vi lade oss på sängen och tittade upp i tacket, Eric höll fortfarande min han i ett mjukt grepp. Jag rullade över så att jag låg på sidan och kunde se hur fin han är.
"-Eric.."
"-Mm, vad är det?" han rullade över på sida han med och tittade på mig med undrande ögon.
"-Förstår du hur glad jag är som har dig?" han log det vackraste leendet som fanns på denna jord.
"-Det är jag som ska vara glad att jag har dig" jag log och han kysste mig mjukt.
Det fanns ingen som jag älskade mer än honom och så somnade vi den kvällen.
Jag vet att nästan alla kapitel slutar lika...Men det är bara nu i början sen kommer det bli bättre! Men säga nu ALLA vad ni tycker alltså. KOMMENTERA!!!!! Vet också att det blev kort. Men kommer ett imorgon. ;)
Älskar er //Erica ♥
Fixar bloggen
Hejsan! Om ni undrar varför bloggen ser konstig ut är det för att jag håller på att fixa den, eller det är inte jag som gör det, det är Märta som håller på! http://linaochmartasliv.blogg.se/ här har ni hennes blogg. Men snart har jag eller vi fixat det :)
Puss
Puss
Förlåt!
Förlåt för att det inte kom något kapitel igår! Men det kanske kommer ett ikväll, men om det inte gör det så kommer det ett imorgon ;)
Puss på er
Puss på er
Without You I'm Nothing...♥ - Kapitel 13
"-Vad vill du göra idag?" sa han plötsligt.
Jag vaknade upp ur mina tankar. "-Har ingen aning. Har jag inte änns tänkt på" jag vände mig mot honom och han log sött.
"-Jag vet inte heller vad vi ska hitta på. Men på måndag ska jag jobba" jag förstod att Eric skulle börja jobba,
men jag ville inte att det skulle vara så snart.
"-Du kanske vill följa med till studion? Se hur det ser ut där och träffa lite folk som jag jobbar med" han tittade med glada ögon på mig medan han väntade på ett svar.
"-Ja! Får jag det?"
"-Det klart du får" vad roligt det skulle bli!
Eric's perspektiv, tre veckor senare:
Äntligen var jag klar i studion och skulle få komma hem till Nathalie. Jag tog på mig jackan, sa hejdå till alla, gick ut, satte mig i bilen och åkte hem till min Nathalie. Det kändes som en evighet, det kändes som jag bara åkte runt och runt. Men det gjorde jag tydligen inte för nu var jag hemma. Jag klev ur bilen och stängde dörren efter mig, sprang upp för trappan och in i lägenheten.
"-Hallå" ropade jag precis när jag kom in i genom dörren. Men ingen svarade.
"-Nathalie, vart är du?" inget svar nu heller, vart kunde hon vara.
Jag gick in i köket, där var hon inte, inte i vardagsrummet, och inte på toaletten. Vart kunde hon vara? Jag började bli orolig. Tänk om det hade hänt henne någonting, det fick inte hände något med henne, jag älskar henne alldeles för mycket.
Jag tog några steg mot sovrumsdörren och öppnade försiktigt. Om hon inte är här vet jag inte vad jag ska göra.
Men där låg hon, i sängen och sov. Jag gick fram till sängen och satte mig på sängkanten. Jag strök henne över kinden, hon var så fin.
"-Gumman" sa jag och strök bort en hårslinga som hon hade i håret.
"-Du måste vakna nu" hon öppnade ögonen försiktigt och tittade på mig med nyvakna ögon.
"-Varför då?" hon måste haft det jobbigt idag, undrar vad hon hade gjort.
"-Du måste äta lite middag" hon satte sig sakta upp.
"-Okej, men ska inte du också äta?" hon gnuggade sig i ögonen.
"-Jo, men ag ville inte bestämma maten innan jag hade frågat dig.
"-Jaha" hon satte sig bredvid mig och lutade huvudet mot min axel.
"-Vad har du gjort idag? Eftersom du är så trött?" hon flyttade inte huvudet, utan låg kvar.
"-Jag vet inte, jag har bara varit hemma och städat lite. Så jag vet inte varför jag är så trött" hon vickade upp huvudet och tittade på mig med trötta ögon.
"-Kan vi inte sova lite innan vi äter?" hon log sött, så som bara hon kan.
"-Jo, det kan vi älskling" kan kysste henne på pannan.
"-Eller kanske inte sova, men mysa lite. Eller?" nu log hon sådär igen. Jag var tvungen att skratta åt hennes min.
"-Okej, mysa alltså?"
"-Japp, precis. Eller vill du äta nu?" hennes leende försvann och hon väntade på mitt svar.
"-Nej, jag vill ju vara med dig lite först., nu när jag har jobbat hela dagen" vi la oss i sängen och drog på oss täcket.
"-Då sover vi då" jag vände mig ifrån henne och väntade på vad hennes svar skulle bli.
Men det kom inget. Så jag vände mig om igen för att se om hon hade somnat. Nu låg hon alldeles vid mitt ansikte och tittade med uppspärrade ögon på mig.
"-Haha, vad gör du?" jag kunde inte låta bli att skratta lite åt henne.
"-Tittar på dig" hon slutade stirra och tittade med vanlig blick.
"-Varför då?"
"-För att du är det finaste jag har" hon var för underbar.
"-Inte lika underbar som du" jag kysste henne lätt på munnen.
"-Äh, vad var det där då?" hon hoppade upp på min mage och började kyssa mig.
Efter en stunds kyssande, lade hon ner huvudet på mitt bröst. Jag kunde känna hennes goda doft där hon låg och andades på min mage.
"-Jag älskar dig så himla mycket Eric" hon lyfte upp huvudet och jag kysste henne mer och mer.
"-Jag älskar dig ännu mer" sa jag emellan kyssarna.
Duktig ni är på att kommentera! Men vill ha mer :D Så om ni kommenterar ännu mer nu kommer det kanske ett lite längre imorgon! ;) Men ska bara säga det att det hjälper inte om det är från samma person :) Men duktig är ni!! :)
KOMMENTERA!!!!
Puss Erica ♥
Jag vaknade upp ur mina tankar. "-Har ingen aning. Har jag inte änns tänkt på" jag vände mig mot honom och han log sött.
"-Jag vet inte heller vad vi ska hitta på. Men på måndag ska jag jobba" jag förstod att Eric skulle börja jobba,
men jag ville inte att det skulle vara så snart.
"-Du kanske vill följa med till studion? Se hur det ser ut där och träffa lite folk som jag jobbar med" han tittade med glada ögon på mig medan han väntade på ett svar.
"-Ja! Får jag det?"
"-Det klart du får" vad roligt det skulle bli!
Eric's perspektiv, tre veckor senare:
Äntligen var jag klar i studion och skulle få komma hem till Nathalie. Jag tog på mig jackan, sa hejdå till alla, gick ut, satte mig i bilen och åkte hem till min Nathalie. Det kändes som en evighet, det kändes som jag bara åkte runt och runt. Men det gjorde jag tydligen inte för nu var jag hemma. Jag klev ur bilen och stängde dörren efter mig, sprang upp för trappan och in i lägenheten.
"-Hallå" ropade jag precis när jag kom in i genom dörren. Men ingen svarade.
"-Nathalie, vart är du?" inget svar nu heller, vart kunde hon vara.
Jag gick in i köket, där var hon inte, inte i vardagsrummet, och inte på toaletten. Vart kunde hon vara? Jag började bli orolig. Tänk om det hade hänt henne någonting, det fick inte hände något med henne, jag älskar henne alldeles för mycket.
Jag tog några steg mot sovrumsdörren och öppnade försiktigt. Om hon inte är här vet jag inte vad jag ska göra.
Men där låg hon, i sängen och sov. Jag gick fram till sängen och satte mig på sängkanten. Jag strök henne över kinden, hon var så fin.
"-Gumman" sa jag och strök bort en hårslinga som hon hade i håret.
"-Du måste vakna nu" hon öppnade ögonen försiktigt och tittade på mig med nyvakna ögon.
"-Varför då?" hon måste haft det jobbigt idag, undrar vad hon hade gjort.
"-Du måste äta lite middag" hon satte sig sakta upp.
"-Okej, men ska inte du också äta?" hon gnuggade sig i ögonen.
"-Jo, men ag ville inte bestämma maten innan jag hade frågat dig.
"-Jaha" hon satte sig bredvid mig och lutade huvudet mot min axel.
"-Vad har du gjort idag? Eftersom du är så trött?" hon flyttade inte huvudet, utan låg kvar.
"-Jag vet inte, jag har bara varit hemma och städat lite. Så jag vet inte varför jag är så trött" hon vickade upp huvudet och tittade på mig med trötta ögon.
"-Kan vi inte sova lite innan vi äter?" hon log sött, så som bara hon kan.
"-Jo, det kan vi älskling" kan kysste henne på pannan.
"-Eller kanske inte sova, men mysa lite. Eller?" nu log hon sådär igen. Jag var tvungen att skratta åt hennes min.
"-Okej, mysa alltså?"
"-Japp, precis. Eller vill du äta nu?" hennes leende försvann och hon väntade på mitt svar.
"-Nej, jag vill ju vara med dig lite först., nu när jag har jobbat hela dagen" vi la oss i sängen och drog på oss täcket.
"-Då sover vi då" jag vände mig ifrån henne och väntade på vad hennes svar skulle bli.
Men det kom inget. Så jag vände mig om igen för att se om hon hade somnat. Nu låg hon alldeles vid mitt ansikte och tittade med uppspärrade ögon på mig.
"-Haha, vad gör du?" jag kunde inte låta bli att skratta lite åt henne.
"-Tittar på dig" hon slutade stirra och tittade med vanlig blick.
"-Varför då?"
"-För att du är det finaste jag har" hon var för underbar.
"-Inte lika underbar som du" jag kysste henne lätt på munnen.
"-Äh, vad var det där då?" hon hoppade upp på min mage och började kyssa mig.
Efter en stunds kyssande, lade hon ner huvudet på mitt bröst. Jag kunde känna hennes goda doft där hon låg och andades på min mage.
"-Jag älskar dig så himla mycket Eric" hon lyfte upp huvudet och jag kysste henne mer och mer.
"-Jag älskar dig ännu mer" sa jag emellan kyssarna.
Duktig ni är på att kommentera! Men vill ha mer :D Så om ni kommenterar ännu mer nu kommer det kanske ett lite längre imorgon! ;) Men ska bara säga det att det hjälper inte om det är från samma person :) Men duktig är ni!! :)
KOMMENTERA!!!!
Puss Erica ♥
Without You I'm Nothing...♥ - Kapitel 12
"-Du?" sa han tyst.
".Mm?"
"-Jag tycker verkligen om dig Nathalie" jag vände mig om mot honom och möttes av hans fina ögon och ruffsiga hår.
"-Och jag tycker verkligen om dig hur mycket som helst, du anar inte hur mycket jag tycker m dig" han kom närmare mig och vi kysstes om och om igen.
"-Jag älskar dig Eric"
Jag vaknade, lyfte på huvudet för att se var klockan var. 09.50. Så farligt mycket var den ju inte tänkte jag. Men jag satte mig upp i sängen ändå för att jag visste att jag inte skulle kunna somna om igen.
"-Vart ska du?" det var Eric som tydligen också var vaken och låg i sängen och tittade med fundersamma ögon på mig.
Jag vände mig snabbt om. "-Är du vaken?" jag såg säkert helt vettskrämd ut.
"-Haha, ja det är jag" han skrattade glatt och frågade igen: "-Vart ska du?" jag såg att han försökte dölja ett skratt.
"-Jag tänkte kliva upp eftersom jag ändå inte kommer kunna somna om" han tittade på mig med besvikna ögon och sa: "-Men jag som hade hoppats att du skulle ligga kvar med mig" han tittade med dom ledsnaste ögonen han bara kunde på mig. Jag var bara tvungen att skratta åt han.
"-Men jag ska bara gå på toaletten, så kommer jag sen" då såg han genast gladare ut.
"-Okej, men bli inte borta för länge" jag vände mig om och flinade.
När jag kom tillbaka hade Eric somnat igen. Hade jag varit borta så länge? Han måste ha varit väldigt trött om han somnade så snabbt.
Jag la mig ner i sängen och drog upp täcket, så det nådde till hakan. Sen försökte jag också somna om, men det lyckades inte så jättebra kan man säga.
"-Aj!" jag lyfte upp täcket för att titta vad det var som nöp mig i benet.
Under täcket låg Eric? "-Eric? Vad gör du?" där låg han och flinade.
"-Haha, jag tänkte bara skrämma dig lite" han kröp upp så han hade huvudet på kudden igen.
"-Ja, det lyckades du rätt så bra med" han skrattade.
"-Haha, vad bra" han skrattade ännu mer.
"-Vad var det som var så roligt med det där?" jag försökte titta på honom med arg blick, men det gick inte. Man kan inte vara arg på Eric. Han var för underbar.
"-Jag trodde du sov" sa jag och skrattade lite tyst.
"-Fel!" han flinade snett.
Vi låg bara tyst en stund, tittade upp i taket och tänkte. Jag vet inte vad Eric tänkte på, men jag vet vad jag tänkte på. Jag tänkte att jag har en sån tur att få vara här.
"-Vad vill du göra idag?" sa han plötsligt.
Jag vaknade upp ur mina tankar. "-Har ingen aning. Har jag inte änns tänkt på" jag vände mig mot honom och han log sött.
"-Jag vet inte heller vad vi ska hitta på. Men på måndag ska jag jobba" jag förstod att Eric skulle börja jobba,
men jag ville inte att det skulle vara så snart.
"-Du kanske vill följa med till studion? Se hur det ser ut där och träffa lite folk som jag jobbar med" han tittade med gladda ögon på mig medan han väntade på ett svar.
"-Ja! Får jag det?"
"-Det klart du får" vad roligt det skulle bli!
Förlåt för verkligen ett superkort kapitel! Men imorgon kommer det ett till. Vart det bra? Får hoppas det! :) Det är jättekul att ni kommenterar, men snälla försök iaf få minst 7 stycken! Om alla som läser kapitlet kommenterar efter så blir det ju många! Det tar knappt en minut för er att kommentera men det kan ta en timme för mig att skriva ibland! Så snälla kommentera mer! Då blir jag mer peppad till att skriva och då kanske det kommer mer och längre! ;)
Så... KOMMENTERA!!!!
Puss Erica ♥
".Mm?"
"-Jag tycker verkligen om dig Nathalie" jag vände mig om mot honom och möttes av hans fina ögon och ruffsiga hår.
"-Och jag tycker verkligen om dig hur mycket som helst, du anar inte hur mycket jag tycker m dig" han kom närmare mig och vi kysstes om och om igen.
"-Jag älskar dig Eric"
Jag vaknade, lyfte på huvudet för att se var klockan var. 09.50. Så farligt mycket var den ju inte tänkte jag. Men jag satte mig upp i sängen ändå för att jag visste att jag inte skulle kunna somna om igen.
"-Vart ska du?" det var Eric som tydligen också var vaken och låg i sängen och tittade med fundersamma ögon på mig.
Jag vände mig snabbt om. "-Är du vaken?" jag såg säkert helt vettskrämd ut.
"-Haha, ja det är jag" han skrattade glatt och frågade igen: "-Vart ska du?" jag såg att han försökte dölja ett skratt.
"-Jag tänkte kliva upp eftersom jag ändå inte kommer kunna somna om" han tittade på mig med besvikna ögon och sa: "-Men jag som hade hoppats att du skulle ligga kvar med mig" han tittade med dom ledsnaste ögonen han bara kunde på mig. Jag var bara tvungen att skratta åt han.
"-Men jag ska bara gå på toaletten, så kommer jag sen" då såg han genast gladare ut.
"-Okej, men bli inte borta för länge" jag vände mig om och flinade.
När jag kom tillbaka hade Eric somnat igen. Hade jag varit borta så länge? Han måste ha varit väldigt trött om han somnade så snabbt.
Jag la mig ner i sängen och drog upp täcket, så det nådde till hakan. Sen försökte jag också somna om, men det lyckades inte så jättebra kan man säga.
"-Aj!" jag lyfte upp täcket för att titta vad det var som nöp mig i benet.
Under täcket låg Eric? "-Eric? Vad gör du?" där låg han och flinade.
"-Haha, jag tänkte bara skrämma dig lite" han kröp upp så han hade huvudet på kudden igen.
"-Ja, det lyckades du rätt så bra med" han skrattade.
"-Haha, vad bra" han skrattade ännu mer.
"-Vad var det som var så roligt med det där?" jag försökte titta på honom med arg blick, men det gick inte. Man kan inte vara arg på Eric. Han var för underbar.
"-Jag trodde du sov" sa jag och skrattade lite tyst.
"-Fel!" han flinade snett.
Vi låg bara tyst en stund, tittade upp i taket och tänkte. Jag vet inte vad Eric tänkte på, men jag vet vad jag tänkte på. Jag tänkte att jag har en sån tur att få vara här.
"-Vad vill du göra idag?" sa han plötsligt.
Jag vaknade upp ur mina tankar. "-Har ingen aning. Har jag inte änns tänkt på" jag vände mig mot honom och han log sött.
"-Jag vet inte heller vad vi ska hitta på. Men på måndag ska jag jobba" jag förstod att Eric skulle börja jobba,
men jag ville inte att det skulle vara så snart.
"-Du kanske vill följa med till studion? Se hur det ser ut där och träffa lite folk som jag jobbar med" han tittade med gladda ögon på mig medan han väntade på ett svar.
"-Ja! Får jag det?"
"-Det klart du får" vad roligt det skulle bli!
Förlåt för verkligen ett superkort kapitel! Men imorgon kommer det ett till. Vart det bra? Får hoppas det! :) Det är jättekul att ni kommenterar, men snälla försök iaf få minst 7 stycken! Om alla som läser kapitlet kommenterar efter så blir det ju många! Det tar knappt en minut för er att kommentera men det kan ta en timme för mig att skriva ibland! Så snälla kommentera mer! Då blir jag mer peppad till att skriva och då kanske det kommer mer och längre! ;)
Så... KOMMENTERA!!!!
Puss Erica ♥
Kommer ett kapitel senare idag
Det blev inte att vi skulle åka till vår stuga. Så det kommer att komma ett kapitel senare idag! Så ni får vänta lite till ;)
Puss Erica
Puss Erica
