"-Du?" sa han tyst.

".Mm?"

"-Jag tycker verkligen om dig Nathalie" jag vände mig om mot honom och möttes av hans fina ögon och ruffsiga hår.

"-Och jag tycker verkligen om dig hur mycket som helst, du anar inte hur mycket jag tycker m dig" han kom närmare mig och vi kysstes om och om igen.

"-Jag älskar dig Eric"

---

---

Jag vaknade, lyfte på huvudet för att se var klockan var. 09.50. Så farligt mycket var den ju inte tänkte jag. Men jag satte mig upp i sängen ändå för att jag visste att jag inte skulle kunna somna om igen.

"-Vart ska du?" det var Eric som tydligen också var vaken och låg i sängen och tittade med fundersamma ögon på mig.

Jag vände mig snabbt om. "-Är du vaken?" jag såg säkert helt vettskrämd ut.

"-Haha, ja det är jag" han skrattade glatt och frågade igen: "-Vart ska du?" jag såg att han försökte dölja ett skratt.

"-Jag tänkte kliva upp eftersom jag ändå inte kommer kunna somna om" han tittade på mig med besvikna ögon och sa: "-Men jag som hade hoppats att du skulle ligga kvar med mig" han tittade med dom ledsnaste ögonen han bara kunde på mig. Jag var bara tvungen att skratta åt han.

"-Men jag ska bara gå på toaletten, så kommer jag sen" då såg han genast gladare ut.

"-Okej, men bli inte borta för länge" jag vände mig om och flinade.

När jag kom tillbaka hade Eric somnat igen. Hade jag varit borta så länge? Han måste ha varit väldigt trött om han somnade så snabbt.
Jag la mig ner i sängen och drog upp täcket, så det nådde till hakan. Sen försökte jag också somna om, men det lyckades inte så jättebra kan man säga.

"-Aj!" jag lyfte upp täcket för att titta vad det var som nöp mig i benet.

Under täcket låg Eric? "-Eric? Vad gör du?" där låg han och flinade.

"-Haha, jag tänkte bara skrämma dig lite" han kröp upp så han hade huvudet på kudden igen.

"-Ja, det lyckades du rätt så bra med" han skrattade.

"-Haha, vad bra" han skrattade ännu mer.

"-Vad var det som var så roligt med det där?" jag försökte titta på honom med arg blick, men det gick inte. Man kan inte vara arg på Eric. Han var för underbar.

"-Jag trodde du sov" sa jag och skrattade lite tyst.

"-Fel!" han flinade snett.

Vi låg bara tyst en stund, tittade upp i taket och tänkte. Jag vet inte vad Eric tänkte på, men jag vet vad jag tänkte på. Jag tänkte att jag har en sån tur att få vara här.

"-Vad vill du göra idag?" sa han plötsligt.

Jag vaknade upp ur mina tankar. "-Har ingen aning. Har jag inte änns tänkt på" jag vände mig mot honom och han log sött.

"-Jag vet inte heller vad vi ska hitta på. Men på måndag ska jag jobba" jag förstod att Eric skulle börja jobba,
men jag ville inte att det skulle vara så snart.

"-Du kanske vill följa med till studion? Se hur det ser ut där och träffa lite folk som jag jobbar med" han tittade med gladda ögon på mig medan han väntade på ett svar.

"-Ja! Får jag det?"

"-Det klart du får" vad roligt det skulle bli!

---

Förlåt för verkligen ett superkort kapitel! Men imorgon kommer det ett till. Vart det bra? Får hoppas det! :) Det är jättekul att ni kommenterar, men snälla försök iaf få minst 7 stycken! Om alla som läser kapitlet kommenterar efter så blir det ju många! Det tar knappt en minut för er att kommentera men det kan ta en timme för mig att skriva ibland! Så snälla kommentera mer! Då blir jag mer peppad till att skriva och då kanske det kommer mer och längre! ;)
Så... KOMMENTERA!!!!

Puss Erica ♥