"-Hur är det med hon?" frågade Eric med hopp i rösten.

"-Det ser bättre ut nu" Eric tittade med tårar i ögonen på mig och kom till mig igen.

"-Vad frågade du?" han log varmt och kysste mig på pannan.

"-Jag frågade hur det var med dig?" han log lite igen.

"-Men..så vad sa han?" jag visste ju inte vad som hade hänt, men jag visste att det var nått som hade hänt eftersom jag är här.

"-Att det ser bättre ut nu" kan slängde mig fram och kysste honom länge.

"-Jag trodde aldrig jag skulle få göra så igen" sa han och kramade mig försiktigt.

---

---

Nästa morgon i Eric's perspektiv:


Jag hade sovit på sjukhuset inatt, jag ville ju inte lämna henne själv inte för att hon var själv här men jag vill ändå vara här med henne. En sköterska hade kommit med en säng till mig som jag kunde ha bredvid Nathalie's.

Idag skulle vi få åka hem, tydligen var det en hjärnskakning hon hade fått, en riktigt stor. Varför hon hade tappat luften vet dom inte riktigt men dom tror att hon kanske ramlat så hon hade fått nått i magen. Men nu mår hon riktigt bra och idag ska vi åka hem.
Jag hjälpte Nathalie att plocka ihop alla sakerna som vi hade tagit med när ambulansen kom och hämtade henne, sen gick vi ut i korridoren hand-i-hand, sa till doktorn att vi tänkte åka hem. När vi kom ut i det kalla vintervädret rös Nathalie till så mycket att hon höll på att ramla.

"-Ska jag hålla i dig kanske?" hon tittade på mig med lurig min.

"-Ingen fara, jag har lärt mig att gå själv" hon såg lite små irriterad ut.

"-Haha, jo jag såg det" hon knuffade mig i sidan och började springa.

"-Ta mig då om du kan" jag skyndade springa efter. Jag var så glad att det hon hade blivit bra så fort.

Tillslut fick jag tag i henne och hon kunde inte sluta skratta, inte jag heller för den delen.

"-Så, nu har jag dig" vi båda flåsade i takt.

"-Ja, men jag gjorde det med mening" hon tittade ner i marken och andades tungt.

"-Mår du inte bra?" jag släppte greppet om henne och höll henne försiktigt.

"-Jodå, jag mår bra, kanske ska vara lite försiktig bara" vi fortsatte gå hem mot lägenheten.

Jag låste upp dörren, men vad det luktar konstigt. Jag tänkte kanske att det bara var jag som tyckte det, så jag sa inget. Men Nathalie hade också känt att det luktade konstigt.

"-Vad är det som luktar?" vi gick in och började titta oss omkring efter nått som skulle kunna orsaka lukten, men vi hittade inget. Men vi fortsatte gå och hittade.....

---

Så kapitel 18, det var det nu va...? Kort men hoppas det inte blev för segt! Tipsa mig om vad ni vill ska hända, så kanske jag kan ta med den i novellen! ;) Fortsätt kommentera nu! Ni är jätteduktiga!!! :D

Puss Erica ♥