---

Nathalie's perspektiv:



Jag kom in genom dörren var det kallt och det luktade konstigt. Jag sparkade av mig skorna och sprang in i köket. Det brann på en av plattorna på spisen. Mamma måste ha glömt en på när hon åkt. Jag fick panik, vad ska jag göra? Jag tog en handduk och blötte och slängde över plattan. Jag visste inte om det var så man skulle göra, men det fungerade. När jag hade lugnat mer mig lite, gick jag upp på mitt rum och tog av mig kläderna och satte på mig en T-shirt och la mig ner i sängen. Jag började tänka på vad som hade hänt idag, vad hade jag gjort? Då kom jag på det, jag hade varit med Eric. Eric Saade. Men kunde det verkligen vara sant, hade jag det? Jag tog upp mobilen och skickade iväg ett sms till Eric och frågade om det var så att jag hade varit med honom idag?
Men vänta om jag har han nummer måste det ju vara sant! Men det kom jag inte föränns jag hade skickat smset. Efter tjugo sekunder kom det ett svar. "Helt sant!" stod det och jag blev varm i kroppen.



Nästa morgon:


Jag vaknade och tittade ut genom fönstret, solen sken fast det var november om bara tre dagar. Skönt med november lov, tänkte jag och låg kvar i sängen ett tag till. Efter ett tag vaknade jag och tittade på väckarklockan som visade 10.00. Jag bestämde mig för att kliva upp. Jag tog på mig ett par jeans och en stor och varm tröja, gick ner till köket och tog fram ett glas och hällde upp lite juice. Mamma hade tydligen inte kommit hem igår kväll, undrar vart hon var, hon brukar ju höra av sig om hon blir borta.
Jag gick upp på mitt rum igen och hämtade mobilen. Ett missat samtal, det var från Eric. Jag slog nummret och ringde upp honom.

"Tja, det är Eric" sa han glatt.

"Hej, det är Nathalie" sa jag lite tyst, men ändå glatt.

"Hej på dig" sa han och hördes ännu gladare.

"Vad ska vi hitta på idag då, om du vill hitta på något förstås?" han hördes lite osäker.

"Klart jag vill hitta på något!" sa jag glatt och hoppades att han skulle bli glad, och det vart han.

"Super" sa han och skratta gulligt.

"Du kan väl komma hit till mig, så kan vi göra något hos mig" sa han uppspelt.

"Visst jag kommer om en halv timme, om det går bra?" sa jag lyckligt.

"Det blir perfekt!"

Undrar varför han var så uppspelt? Det är väl ändå jag som ska vara det. Det är jag ju också, såklart. Undrar vad han hade hittat på? Jag gick in på toaletten, borstade tänderna, tog på mig en lite finare tröja och sminkade mig lite. Sen var jag klar att gå.

*

När jag kommit upp till dörren på Eric's lägenhet blev jag nervös. Tänk att jag står utan för Eric's dörr. Helt sjukt! Jag klackade på dörren och jag hörde fotsteg komma närmare och närmare mig.

"Tja!" och jag såg en glad och helt underbart ansikte framför mig.

"Kom in" sa han och vi gick in i den fina lägenheten.

"Vad fint du har det" sa jag och tittade mig runt omkring och sedan på honom.

"Äh, inget speciellt" sa han och log kaxigt.

"Nu ska jag visade dig lite saker!" sa han och försvann in i ett annat rum.

---

Kapitel 7 nu då. Vart det okej? Lite kort kanske, jag är sjuk idag så förlåt om det blev drygt! Men iaf, Kommentera!!!!!!!
Kommentera!!!!!!!
Kommentera!!!!!!!

Puss Erica ♥