Hej på er! Nu har jag varit bort ganska länge och nu mår jag lite bättre, inte helt bra, långt ifrån bra....Men jag tänkte att jag skulle börja skriva igen på måndag:) Så snälla ni lämna inte bloggen! Vill verkligen ha kvar er! :)


Puss på er! ;)

Jag kommer ta en till bloggpaus....För jag vet inte vad det är med mig? Jag känner mig så trött hela tiden, så jag tar en paus igen....Men snälla ni, lämna inte bloggen! Jag kommer tillbaka när jag mår lite bättre :) Jag kommer vara tillbaka och blogga innan februari iaf, det lovar jag ;)
Men lämna inte bloggen snälla ni!

Puss på er alla!! <3

Vet att jag är lite efter nu..... Men det som har hänt är ju bara så himla tråkigt!!!! :( Vart jätteledsen när jag såg det på Mollys blogg!!!! Hoppas båda mår bra och att dom kanaske hittar tillbaka till varann!
Vad tycker ni om att dom har gjort slut???

Kommer nog ett kapitel om ett tag ;)


Puss

Tillslut fick jag tag i henne och hon kunde inte sluta skratta, inte jag heller för den delen.

"-Så, nu har jag dig" vi båda flåsade i takt.

"-Ja, men jag gjorde det med mening" hon tittade ner i marken och andades tungt.

"-Mår du inte bra?" jag släppte greppet om henne och höll henne försiktigt.

"-Jodå, jag mår bra, kanske ska vara lite försiktig bara" vi fortsatte gå hem mot lägenheten.

Jag låste upp dörren, men vad det luktar konstigt. Jag tänkte kanske att det bara var jag som tyckte det, så jag sa inget. Men Nathalie hade också känt att det luktade konstigt.

"-Vad är det som luktar?" vi gick in och började titta oss omkring efter nått som skulle kunna orsaka lukten, men vi hittade inget. Men vi fortsatte gå och hittade.....

---

---

En månad senare i Eric's perspektiv:


"-Vad gör du?" jag kom in i vardagsrummet och fick se Nathalie stå på en stege bredvid julgranen.

"-Jag försöker ta ner stjärnan" jag skyndade mig fram till hon och tog tag i stegen, som inte var långt ifrån att ramla om kull.

"-Så där ja" jag kunde inte låta bli att skratta åt hennes min när hon äntligen fick ner stjärnan.

"-Du måste vara försiktig" hon tittade på mig med en irriterad blick och räckte ut tungan åt mig.

Hon gick till den lilla lådan som vi hade alla julkulor i och lade ner stjärnan. Julen 2011 hade varit den bästa julen jag någonsin varit med om. Jag och Nathalie helt själv, eller Sara, Nathalie's kompis var och hälsade på lite på förmiddagen. Men annars bara vi två, så mysigt. Men nu var den fina julen slut, så vi bestämde oss för att plocka bort granen eftersom vi ändå inte skulle vara hemma på nyårsafton. För då ska vi åka ner till Helsingborg och vara där med några av mina gamla kompisar.

"-Vart ska jag ställa lådan?" jag sprang ut i hallen där hon stod och höll i lådan.

"-Jag kan ta den" jag tog tag i lådan och pussade henne på kinden.

"-Tack älskling" jag orkade inte ställa upp lådan i hyllan där den egentligen skulle stå, så jag ställde den bara på en stol i hallen.

"-Vad snabb du var då" sa hon och vände sig om och tittade på mig med häpen blick.

"-Ja du vet ju hur jag är" tydligen gjorde hon det, för hon gick ut i hallen och fick se att jag inte alls hade ställt upp lådan.

"-Jaså du....Så du kunde inte heller få upp den på hyllan?" hon försökte se strängt på mig men jag såg att hon fick kämpa för att inte börja skratta.

"-Jo, men jag har ju inte tid med sånt" jag gick bakom henne och kramade hon hårt, men inte för hårt.

"-Men du kan väl ställa upp lådan iallafall?" jag släppte henne, hon vände sig mot mig och tittade med ledsna ögon på mig.

"-Okej okej, jag gör väl det då" jag tog lådan och ställde upp den på hyllan.

"-Tack gubben" jag kysste henne och sen gick vi in i köket för att fixa oss nått att äta till middag.

"-Vad vill du ha?" jag öppnade kylskåpet och såg att vi inte hade nått som såg speciellt gott ut.

"-Kan vi inte gå till affären och köpa nått som ser mer gott ut?" jag kände hennes hand mot min.

"-Jo, kom så går vi" jag tog hennes han och gick.

Vi gick ner för trapporna och ut på gatan, jag höll hennes hand hela vägen till Ica.

---

Jag vet att jag är världens sämsta på det här just nu! :( Men jag hinner inte göra ett längre ikväll. Ska försöka göra ett längre imorgon! ;)
KOMMENTERA nu riktigt bra så blir det roligare att skriva!!! :)

Puss

Jag är jätteledsen för att det inte kom något kapitel igår! :( Men jag hann inte... Men ska försöka skriva ett idag, men snälla ge mig tips på vad det kan vara som luktar!!!! Behöver verkligen det!!!! ;D


Puss

Jag sa att det skulle komma ett kapitel idag ;) Så jag ska försöka fixa det till er. Men om det inte skulle komma något idag, är det för att jag har några från min släkt här, men dom ska åka hem ikväll så ska försöka skriva ett kapitel ikväll! :)

Puss

Nu har ni väntat länge! Så det kommer förmodligen ett kapitel imorgon ;) Hoppas ni inte har tröttnat!

Pusspuss

Ni undrade om jag snart kommer tillbaka? Ja, jag kommer snart tillbaka, ska inte vara borta mer än en vecka ;)
Så lämna inte bloggen! ;) Älskar er!


Puss på er ♥

Jag vet att jag är jättedålig på att blogga nu....! Men jag har inte tid, har inte vart hemma på flera dagar nu, så jag hinner inte:( Så jag tänker ta en paus ett tag. Men jag kommer tillbaka snart! Så fortsätt titta in här som ni brukar, för snart är jag tillbaka! ;) Älskar er :)

Puss Erica  ♥

Idag ska jag åka bort så jag vet inte riktigt när jag kommer hem igen? Men på måndag tror jag. Så idag blir det nog inget kapitel och förmodligen inte dom andra dagarna heller:( Men sen när jag kommer hem igen ska jag bli bättre på att skriva ;)

Puss Erica

"-Hur är det med hon?" frågade Eric med hopp i rösten.

"-Det ser bättre ut nu" Eric tittade med tårar i ögonen på mig och kom till mig igen.

"-Vad frågade du?" han log varmt och kysste mig på pannan.

"-Jag frågade hur det var med dig?" han log lite igen.

"-Men..så vad sa han?" jag visste ju inte vad som hade hänt, men jag visste att det var nått som hade hänt eftersom jag är här.

"-Att det ser bättre ut nu" kan slängde mig fram och kysste honom länge.

"-Jag trodde aldrig jag skulle få göra så igen" sa han och kramade mig försiktigt.

---

---

Nästa morgon i Eric's perspektiv:


Jag hade sovit på sjukhuset inatt, jag ville ju inte lämna henne själv inte för att hon var själv här men jag vill ändå vara här med henne. En sköterska hade kommit med en säng till mig som jag kunde ha bredvid Nathalie's.

Idag skulle vi få åka hem, tydligen var det en hjärnskakning hon hade fått, en riktigt stor. Varför hon hade tappat luften vet dom inte riktigt men dom tror att hon kanske ramlat så hon hade fått nått i magen. Men nu mår hon riktigt bra och idag ska vi åka hem.
Jag hjälpte Nathalie att plocka ihop alla sakerna som vi hade tagit med när ambulansen kom och hämtade henne, sen gick vi ut i korridoren hand-i-hand, sa till doktorn att vi tänkte åka hem. När vi kom ut i det kalla vintervädret rös Nathalie till så mycket att hon höll på att ramla.

"-Ska jag hålla i dig kanske?" hon tittade på mig med lurig min.

"-Ingen fara, jag har lärt mig att gå själv" hon såg lite små irriterad ut.

"-Haha, jo jag såg det" hon knuffade mig i sidan och började springa.

"-Ta mig då om du kan" jag skyndade springa efter. Jag var så glad att det hon hade blivit bra så fort.

Tillslut fick jag tag i henne och hon kunde inte sluta skratta, inte jag heller för den delen.

"-Så, nu har jag dig" vi båda flåsade i takt.

"-Ja, men jag gjorde det med mening" hon tittade ner i marken och andades tungt.

"-Mår du inte bra?" jag släppte greppet om henne och höll henne försiktigt.

"-Jodå, jag mår bra, kanske ska vara lite försiktig bara" vi fortsatte gå hem mot lägenheten.

Jag låste upp dörren, men vad det luktar konstigt. Jag tänkte kanske att det bara var jag som tyckte det, så jag sa inget. Men Nathalie hade också känt att det luktade konstigt.

"-Vad är det som luktar?" vi gick in och började titta oss omkring efter nått som skulle kunna orsaka lukten, men vi hittade inget. Men vi fortsatte gå och hittade.....

---

Så kapitel 18, det var det nu va...? Kort men hoppas det inte blev för segt! Tipsa mig om vad ni vill ska hända, så kanske jag kan ta med den i novellen! ;) Fortsätt kommentera nu! Ni är jätteduktiga!!! :D

Puss Erica ♥

Förlåt för att jag är så dålig på att lägga upp kapitel nu! :( Men var inte hemma igår och kom precis hem nu, men det kommer komma ett kapitel ikväll! Lovar!! ;) Jättekul att ni kommenterar!! :D

Puss på er ♥

"-Nej, hon har haft feber i två dagar nu, men jag såg inte vad det var som hände, jag satt i köket när jag hörde hur hon skrek, sen sprang jag dit men då hade hon ingen puls" mannen nickade.

"-Kommer hon klara sig?" jag tittade med orolig blick på honom.

"-Jag vet inte, men vi ska göra vad vi kan" jag kunde inte förstå vad som hade hänt, men det skulle vi nog aldrig få veta heller.

När vi kom till sjukhuset skyndade sig alla ut för att hjälpa oss att få henne in i värmen och för att få henne att börja andas. Jag visste inte vad jag skulle göra utan Nathalie, jag skulle inte kunna fortsätta leva utan henne.

---

Nathalie's perspektiv:



Jag kände att det var tungt att andas, jag försökte vända mig på sidan men det gick inte. Jag öppnade mitt ena öga försiktigt, och tittade upp i den starka lampan. Vart var jag, jag såg hur Eric låg över mig och...Grät?

"-Eric?" sa jag så det nästan inte hördes. Han hörde inte.

"-Eric?" sa jag lite högre. Han höjde huvudet lite och tittade på mig med blanka ögon.

"-Nathalie!" han slängde sina armar om mig och kramade mig försiktigt.

Vad hade hänt? Nu såg jag att jag var på ett sjukhus. Eric släppte taget om mig och sprang ut i korridoren och ropade på en doktor. En doktor kom in springande och började känna mig på pannan och fråga hur jag mådde, jag tittade med stora ögon på Eric och han kom närmare och tog min hand och kramade med mjukt.

"-Vad är det som har hänt?" jag såg hur Eric fick kämpa mot tårarna när han sa "-Du ramlade ur sängen hemma och slog i dig så hårt så du började blöda och var tvungen att åka in till sjukhuset för att du andades inte" sakta rann en tår ner för hans kind och han satte sig på knä bredvid sängen och kysste min hand.

Hur kunde man göra sig illa så mycket att man måste åka till sjukhuset när man bara hade ramlat ur en säng? Men tydligen var det ganska allvarligt eftersom jag hade slangar överallt.

"-Eric..när får jag komma hem?" han skakade på huvudet och sa "-Jag vet inte älskling, jag vet inte när" han ställde sig upp och gick fram till doktorn, som stod med ryggen mot mig.

"-Hur är det med hon?" frågade Eric med hopp i rösten.

"-Det ser bättre ut nu" Eric tittade med tårar i ögonen på mig och kom till mig igen.

"-Vad frågade du?" han log varmt och kysste mig på pannan.

"-Jag frågade hur det var med dig?" han log lite igen.

"-Men..så vad sa han?" jag visste ju inte vad som hade hänt, men jag visste att det var nått som hade hänt eftersom jag är här.

"-Att det ser bättre ut nu" kan slängde mig fram och kysste honom länge.

"-Jag trodde aldrig jag skulle få göra så igen" sa han och kramade mig försiktigt.

---

Förlåt!!! Jag är jätteledsen att jag inte har skrivit nått på så länge!!! Och att det här blev så kort... men jag har inte varit hemma så det är därför :( Imorgon kommer det inte heller att komma nått för då ska jag bort igen...Men det kommer ett på torsdag! Jag lovar!!! Så lämna inte bloggen nu snälla!!!! ♥
KOMMENTERA!!!! :)

Puss Erica ♥

Förlåt men det kommer ett sen idag! :)

Puss Erica

Vi lade oss på sängen och tittade upp i tacket, Eric höll fortfarande min han i ett mjukt grepp. Jag rullade över så att jag låg på sidan och kunde se hur fin han är.

"-Eric.."

"-Mm, vad är det?" han rullade över på sida han med och tittade på mig med undrande ögon.

"-Förstår du hur glad jag är som har dig?" han log det vackraste leendet som fanns på denna jord.

"-Det är jag som ska vara glad att jag har dig" jag log och han kysste mig mjukt.

Det fanns ingen som jag älskade mer än honom och så somnade vi den kvällen.

---

---

Eric's perspektiv:


Solen lyste in genom fönstret i köket, när jag satt och åt lunch. Fast att det hade kommit ganska mycket snö var det ändå ganska varmt och soligt ute. Jag njöt av frukosten, men det hade ju såklart vart mycket bättre om Nathalie satt här också. Men hon hade blivit sjuk, hon fick feber för två dagar sedan, men det hade inte gott över än. Jag tog med mig ett glas vatten och gick in till henne och satte mig på sängkanten. Hon såg ut att frysa.

"-Hur mår du älskling?" jag strök henne på pannan, hon öppnade ögonen.

"-Inte så bra" mumlade hon och blundade igen.

"-Stackare, du blir snart bättre ska du se" jag pussade henne på kinden och gick ut till köket igen.

Jag satte mig vid köksbordet och läste någon tidning, vet inte vad det var för något, men jag måste ju ha nått att göra. Tidningen handlade om apor, jag visste inte riktigt varför nån hade gjort en tidning om apor. Det kändes som att jag hade suttit här en evighet. När skulle hon bli frisk igen? Hoppas snart, tänkte jag, precis när jag hörde hur nån skrek till. Jag sprang in till Nathalie. Hon låg och blödde på golvet.

"-Nathalie!!" jag sprang fram och satte min på knä bredvid henne. Hon svarade inte när jag pratade med henne. Hur kunde hon börja blöda? Hon måste ha slagit i huvudet i bordet som hon hade på sidan om sängen, men riktigt hård isånafall.
Jag lade örat där jag vill höra hjärtat slå. Men jag hörde inget! Jag sprang ut i köket och hämtade mobilen och skyndade mig ringa 112. Dom svarade snabbt och skulle vara här inom 5 minuter.

"-Snälla Nathalie vakna" viskade jag mot hennes panna.

Ambulansen kom in springande genom dörren och jag visade dom vart Nathalie var, dom lyfte upp henne på en sån där bår och rullade ut henne och in i ambulansen.

"-Jag måste få följa med" jag lade handen på en av ambulansmännens axel.

"-Självklart" så jag hoppade in där bak där Nathalie låg och hade en massa slangar överallt.

"-Vet du vad som hände?" jag vände mig mot ambulansmannen.

"-Nej, hon har haft feber i två dagar nu, men jag såg inte vad det var som hände, jag satt i köket när jag hörde hur hon skrek, sen sprang jag dit men då hade hon ingen puls" mannen nickade.

"-Kommer hon klara sig?" jag tittade med orolig blick på honom.

"-Jag vet inte, men vi ska göra vad vi kan" jag kunde inte förstå vad som hade hänt, men det skulle vi nog aldrig få veta heller.

När vi kom till sjukhuset skyndade sig alla ut för att hjälpa oss att få henne in i värmen och för att få henne att börja andas. Jag visste inte vad jag skulle göra utan Nathalie, jag skulle inte kunna fortsätta leva utan henne.

---

Förlåt för jättekort kapitel! Men orkar inte mer nu. Kommer mer imorgon ;) Kom igen nu!! KOMMENTERA!!!! :)

Puss Erica ♥