"-Haha, vad gör du?" jag kunde inte låta bli att skratta lite åt henne.

"-Tittar på dig" hon slutade stirra och tittade med vanlig blick.

"-Varför då?"

"-För att du är det finaste jag har" hon var för underbar.

"-Inte lika underbar som du" jag kysste henne lätt på munnen.

"-Äh, vad var det där då?" hon hoppade upp på min mage och började kyssa mig.

Efter en stunds kyssande, lade hon ner huvudet på mitt bröst. Jag kunde känna hennes goda doft där hon låg och andades på min mage.

"-Jag älskar dig så himla mycket Eric" hon lyfte upp huvudet och jag kysste henne mer och mer.

"-Jag älskar dig ännu mer" sa jag emellan kyssarna.

---

---

Nathalie's perspektiv:


Jag vaknade och trodde det var morgon, men det var fortfarande mörkt ute. Men jag klev upp iallafall, gick in i köket för att dricka lite vatten. Då jag hörde någon i köket. Vem kunde vara i köket den här tiden? Jag blev alldeles stel och stod bara där och lyssnade. Jag måste hämta Eric tänkte jag. Men när jag försiktigt var på väg att gå in mot sovrummet, var det någon som tog mig på axeln, jag hoppade till och visste inte vad jag skulle göra? Tänk om det var någon tjuv eller något ännu värre. Jag kunde inte röra mig, jag bara stod där och visste inte vad jag skulle göra.

"-Vad gör du?"

Men vänta den rösten känner jag igen, men jag stod ändå krav utan att säga något för jag ville vara helt säker på vem det var innan jag sa något.

"-Men hallå? Vad gör du vaken nu?" jo, jag hade rätt, det var Eric som stod bakom mig. Jag vände mig snabbt om och kramade honom hårt.

"-Oj, vad är det?" jag tittade upp på honom med lättade ögon.

"-Jag visste inte att det var du som var i köket, jag trodde det var någon som hade kommit in för att göra något" jag märkte att jag pratade väldigt snabbt, men han verkade ändå förstå vad jag sa.

"-Men hur skulle det kunna komma in någon här?" han log varm och kramade om mig.

"-Jag vet inte, det var ju därför som jag vart så rädd" han skrattade lite lätt åt att jag hade blivit så rädd.

"-Fattar du hur rädd jag vart?" nu kunde inte jag heller hålla mig för skratt, jag började skratta och Eric också.

"-Du ska veta att jag aldrig skulle låta någon göra någonting mot dig" jag kramade honom hårt och han kysste mig på huvudet.

"-Men nu kan vi väl gå och lägga oss igen?" han strök mig över kinden.

"-Jo, kom så gör vi det" han höll sin hand runt min midja.

Vi la oss i sängen och drog upp täcket och försökte sova.

"-Men du vad gjorde du upp?" han vände sig mot mig och flinade.

"-Jag kunde inte sova" han log snett.

"-Varför inte då?"

"-Jag tänkte på dig för mycket, hur fin du är och hur glad jag är som har dig" han strök ena hand igenom mitt hår.

"-Det är jag som ska vara glad, som har fått dig" han kysste mig med sina mjuka läppar och sedan somnade vi, iallafall jag.



Eric's perspektiv:


Jag vaknade av att solen lyste i mitt ansikte, jag vände mig mot Nathalie för att se om hon fortfarande sov. Det gjorde hon inte, hon låg och tittade på mig med spralliga ögon.

"-Haha, är du vaken" fick jag ur mig mellan skratten.

"-Ja, det har jag varit länge" hon kom närmare mig och jag kysste henne.

"-Vad ska vi göra idag?" hon tittade på mig som om hon hade kommit på något jättebra.

"-Vad är det? Har du någon bra idé?"

"-Nej, men allt med dig är ju som en dröm, så det spelar ingen roll vad vi gör" hon log så sött som jag aldrig har sett någon annan göra.

"-Hur kommer du på allt fint du säger?" hon kom försiktigt närmare mig.

"-När man är med dig kommer det bara, jag behöver inte änns tänka" hon var för fin och jag kunde inte komma på något så fint som det.

"-Men om du kommer på något roligt att göra idag, eftersom att jag kom på det med middagen" hennes glada ansikte ändrades till ett fundersamt ansikte.

"-Tänker du?" jag tittade på henne, men försökte att inte skratta åt hennes roliga min.

"-Ja, vadå syns det eller?" hon började skratta.

"-Ja, kanske lite" hon log snett.

"-Så, kommer du något?"

"-Nej, eller jo. Det är så mycket jag vill hinna göra med dig" jag tog tag i hennes hand och kramade den försiktigt.

"-Vi kommer hinna göra allt du vill och ändå lite till" jag kysste henne och andades in hennes goda doft.

"-Lova det"

"-Jag lovar att jag aldrig kommer lämna dig" hon kysste mig och jag besvarade den.

"-Kom nu så går vi och äter frukost" jag ställde mig upp och gick till andra sidan av sängen och lyfte upp henne.

"-Nej, vad gör du?"

"-Vad ser det ut som? Jag lyfter upp dig" hon skrattade och jag satte ner henne på en stol i köket, och jag gick för att ta fram frukosten.

"-Eric? Du är bara min" jag vände mig om mot henne och kysste henne. "-Och du är bara min"



Nathalie's perspektiv två veckor senare:


Äntligen hade det kommit snö. Alla gator var täckta, alla träd, alla hus var täcka med snö. Jag kände hur snöflingorna smälter i mitt hår, där jag gick på gatorna här i Stockholm för att köpa julklappar. Jag hade hittat julklappar till alla utom Eric. Det var så svårt att köpa till han eftersom han har så mycket, och jag vill ju ge honom någonting som han inte har och någonting som skulle betyda mycket för honom. Men det var ju så svårt.

"-Vänta!" jag vände snabbt på huvudet och såg att det var:

"-Sara!" det var så länge sedan jag hade träffat henne nu, nästan två månader.

"-Vart har du varit så här länge?" frågade hon nyfiket.

"-Jag har ju varit med Eric" hon log fundersamt.

"-Vadå, bor ni tillsammans nu?" nu gapade hon nästan.

"-Haha, ja det gör vi" hon började skratta.

"-Säkert" hon slog mig lite löst på armen.

"-Ja men vi gör det, det är sant. Du kanske vill träffa honom?" hon vart tyst en stund.

"-Och hur skulle du kunna fixa det?" trodde hon verkligen att jag ljög.

"-Vi kan gå till han skivbolag om du inte tror mig"

"-Hur ska du komma in där då?" hon verkade nästan bli lite arg.

"-Jag kan ringa till Eric och säga att han kommer och öppnar åt oss" hon tittade med surt ansikte på mig.

"-Jag kan ringa till honom nu, du kan få prata med honom om du vill" jag tog upp mobilen ur fickan och ringade till Eric.

"-Tja, det är Eric"

"-Hej, det är jag"

"-Hej älskling, vad vill du då?"

"-Jo, du vet min kompis Sara som du träffade förut?" jag tittade på Sara som hade armarna i kors.

"-Ja, vad är det med henne?"

"-Jo hon tror inte på att du och jag bor tillsammans, så jag undrar om vi kan komma så hon får se att och träffa dig?" han sa inget först.

"-Ja det klart, kom när ni vill, jag går och öppnar nu"

"-Tack, ses snart då"

"-Hejdå älskling" och sa la han på.

"-Så nu går vi så får du se vart han jobbar och du får träffa honom också" hon följde med fast jag såg att hon inte ville.


När vi kom utanför dom stora dörrarna såg jag hur hon stelnade till.

"-Vad är det?" hon stirrade rakt fram in genom dörrarna.
Det var Eric som stod där och log. Han öppnade dörren åt oss och vi gick in.

"-Tja" Eric räckte fram handen mot Sara som skakade den medan hon tittade på mig med stora ögon.

"-Hej gumman" sa Eric och kramade om min hand och kysste mig på kinden.

"-Så ni bor verkligen tillsammans?" hon tittade på oss med stora ögon.

"-Haha, ja det gör vi" sa jag och Eric i munnen på varandra. "-Och det kommer vi alltid att göra"

---

Förlåt så jättemycket för jättedålig uppdatering! Men jag har inte orkat :( Men nu får ni äntligen det, kapitel 14! Jag är sjuk idag och har migrän :( Men hoppas det blev okej? Och från och med nu kommer ni få ett kapitel varje dag! Iaf dom dagarna som jag är hemma och kan skriva! Någon gång kanske två ;) Men fortsätt kommentera!
KOMMENTERA!!!!!

Puss Erica ♥