Without You I'm Nothing... ♥ - Kapitel 5
"Ja, jag får väl tror på det då" sa jag och tittade på honom.
Jag kände att han kom närmade mig och tog mjukt tag i mina händer och tittade på mig. "Du är jättefin Nathalie" sa han och jag kunde inte fatta att han verkligen sa så innan hans läppar kom närmare mina.
Jag kände hans antikte komma närmare mitt, jag kände lukten från honom och jag luktade så gått. Men innan jag hunnit tänka och känna klart, möttes vara läppar i en lång och varm kyss.
Jag öppnade mina ögon och tittade upp på honom och log.
"Förlåt" sa han och tittade ner i marken.
"För vad då?" frågade jag honom och tog tag i han arm.
"För.. ja du vet.. kyssen" sa han och tittade osäkert på mig.
Va! Sa han förlåt för att han kysste mig? Det var den bästa kyss jag någonsin har fått! Och då säger han förlåt.
"Du har inget att be om ursäkt för" sa jag och log mot honom.
"Så du tycker inte att jag är för på, för snabbt?" frågade han och tittade på mig med fundersamma ögon.
"Nej, varför skulle jag tycka det? Jag tycker ju om dig" sa jag och han log.
"Menar du det?" frågade han.
"Nej. Men det är väl ändå jag som ska vara den som är förvånad här?!" sa jag och undrande på honom.
"Varför skulle det vara det?" fårgade han med en frågande blick.
"För att du är DU, du är Eric Saade!" sa jag snabbt.
"Men vad spelar det för roll, jag är som vem som helst! Kom ihåg det" sa han och log varmt mot mig.
Eric's perspektiv:
Vi gick längs stranden och höll varandra i hand. Tänk att jag hade fått en sådan tur att träffa på henne inne i butik och att vi nu gick här tillsammans. Jag visste att vi nyss hade träffats men det kändes bara så rätt, som att det var meningen att det skulle vara vi.
När vi hade gått ett tag utan att säga något frågade jag. " Vill du göra något imorgon också?" Hon tittade upp på mig och log. "Ja, det vill jag" sa hon glatt.
"Men jag måste nog gå hem nu, innan mamma och pappa blir oroliga" sa hon och såg ledsen ut.
"Vad synd" sa jag och vi stannade upp.
"Mm" sa hon och tittade mer i marken.
"Men då ses vi väl imorgon då?" sa jag glatt och lyfte upp hennes huvud så att hon tittade mig rakt in i ögonen.
"Ja det gör vi!" sa hon och log glatt.
Jag lutade mig fram och gav henne en puss på munnen. Vad fin hon var tänkte jag.
"Hejdå" sa jag när hon gick bort ifrån mig.
"Hejdå" ropade hon en bit bort.
Medan jag gick hemmot tänkte jag för mig själv. Nu har jag hittat rätt.
Så där ja, kapitel 5. Gulliga ni kommentera!!! Annars är det inte roligt att skriva. Om alla sen dem har läsa skriver en kommentar blir det ju några stycken! ;)
Puss Erica ♥
Without You I'm Nothing..♥ - Kapitel 4
"Nej, absolut inte" sa jag snabbt.
"Haha, okej, vad bra då" sa han och skrattade.
"Men vart ska vi?" frågade jag fundersamt.
"Dedu, det får du snart de" sa han och blinkade med ena ögat.
Jag visste faktiskt inte riktigt var jag skulle, jag tänkte bara skoja lite med henne. Men då fick jag syn på en brygga ute vid vattnet, där kan vi ju sätta oss, tänkte jag för mig själv. Jag fortsätta och hålla henne i handen, den var så varm och mjuk.
"Är det dit vi ska?" frågade hon plötsligt.
Jag tittade bak på henne.
"Ja, vi ska till bryggan" sa jag och log.
"Men vad ska vi göra där?" undrade hon.
Det hade jag ju inte kommit på än, så jag svarade inte på frågan utan satte mig ner på bryggan och Nathalie satte sig bredvid mig.
"Vad fint det var här!" sa hon och tittade rakt in i solen.
"Visste är det" sa jag och tittade på henne.
"Vad tittar du på?" frågade hon och tittade på mig.
"På dig" sa jag och log mot henne.
"Varför då?" frågade hon och tittade upp mot solen igen.
"För att du är fin" sa jag och tittade upp mot solen jag med.
Hon svarade inte, tänk om hon inte tyckte om mig?
Nathalie's perspektiv:
Sa precis Eric Saade att han tyckte jag var fin?! Kan det verkligen vara sant. Tyckte han det?
"Menade du verkligen det?" frågade jag och tittade nervös på honom.
"Att du är fin menar du?" sa han och tittade på mig.
"Ja" sa jag.
"Men det klart, varför skulle jag ljuga?" sa han och log varmt mot mig.
"Jag vet inte, du kanske säger så till alla dina fans" sa jag men ångrade mig direkt.
Varför sa jag så, idiot. Nu kanske han tror att jag inte gillar honom! Men det gör jag ju. Det har jag alltid gjort, men nu känns det som att jag gillar han på ett annat sett än var jag gjorde förut.
"Alla är ju fina" sa han och tittade ner i vattnet. "Men det är något med dig" sa han och tittade på mig och log.
"Vad är det då?" frågade jag lugnt.
"När du såg mig inne i affären, var du så speciell och fin. Du tog det så lugnt när du såg att det var jag" sa han och tittade på mig.
"Du är inte som alla andra" sa han och tog min hand.
Eric's perspektiv:
Undrar vad hon tänker på? Undrar om hon tycker om mig lika mycket som jag tycker om henne? För jag tycker ju faktiskt om henne. Jag visste inte att man kunde tycka så mycket om en människa efter att bara ha träffat än en gång. Men så var det med Nathalie, hon var inte som alla andra och inte på ett dåligt sett som var helt underbar.
*
När vi hade suttit på bryggan ett tag, gick vi där ifrån. Medan vi gick tittade jag på henne och jag kände att hon tittade på mig med lite då och då.
"Tittar du på mig nu med?" frågade hon och vi stannade.
"Ja, vill du inte att jag ska göra det?" frågade jag och tittade frågande på henne.
"Jo, men det känns så konstigt att jag är här med dig" sa hon och tittade på mig.
"Varför det?" frågade jag och tittade fundersamt på henne.
"Men hallå, du är Eric Saade!" sa hon och tittade på mig och nästan gapade.
"Du är killen alla tjejer vill ha. Du har ju allt. Och nu står jag här med dig, hur ska jag kunna låta bli att tycka att det är konstigt?" sa hon och tittade frågande på mig.
"Jag är precis som vem som helst" sa jag och log mot henne.
"Nej. Du är inte det. Du är Eric Saade!" sa hon och det verkade som att hon inte var helt säker på att det var på riktigt.
Nathalie's perspektiv:
Var jag verkligen här?
"Men nu är du här med mig och det är på riktigt" sa han och log varmt mot mig.
"Ja, jag får väl tror på det då" sa jag och tittade på honom.
Jag kände att han kom närmade mig och tog mjukt tag i mina händer och tittade på mig. "Du är jättefin Nathalie" sa han och jag kunde inte fatta att han verkligen sa så innan hans läppar kom närmare mina.
Så det var kapitel 4! Var det okej? Vill ni fortfarande ha mer?
Om ni är duktiga att kommentera så kommer det ett till kanske två kapitel till idag!
Så jag vill ha iaf 10 kommentarer! Så tipsa era kompisar att läsa min novell, så kommer det fler idag!
Kommentera! :)
Puss Erica ♥
Måste kanske säga det
Tack för alla kommentarer! Fortsätt så!! :)
Puss Erica <3
Without You I'm Nothing.. ♥ - Kapitel 3
"Hej" sa jag när hon hade kommit fram till oss.
Hon svarade inte, utan bara stirrade på Eric. "Hallå" sa jag och ruskade om henne.
"Va!" sa hon, utan att slita blicken från Eric.
"Hejsan" sa Eric och log mot henne.
Jag puttade till Sara lite så att hon skulle sluta stirra. "Ja, hej" sa hon.
Eric började skratta. "Ska vi gå då?" frågade Eric och tittade på mig och log.
"Ja, visst" sa jag och log mot honom.
När vi kom in på Wayne's var det inte så mycket folk, så vi tog ett bord ganska långt in, tog av oss jackorna och gick för att köpa någonting att fika. Sara gick bredvid mig och Eric framför oss.
"Kan du fatta att vi är och fikar med Eric Saade!" sa hon ivrigt.
"Haha, näe det kan jag inte" sa jag och skrattade.
"Så, vad vill ni ha?" frågade Eric när vi hade kommit fram till honom.
Vi båda tittade på honom.
"Vet inte" sa vi munnen på varandra.
"Haha, okej. Då väljer jag" sa han och log vamrt.
"Okej" sa vi.
"Ni kan gå och sätta er så fixar jag det här" sa han och log mot oss.
Så vi gick och satte oss vid vårat bord och väntade på att han skulle komma. Vi sa inget till varandra, utan bara satt där och flinade. Efter en liten stund kom Eric med vårat fika.
"Nu kan vi börja fika" sa han och tittade på oss.
"Tack så mycker" sa vi och log mot honom.
"Ingen orsak" sa han och flinade.
När vi hade fikat klart och lärt länna varandra lite bättre, var Sara tvungen att gå hem, för hon skulle åka bort i morgon, till sina kusiner i Göteborg. Jag gav henne en kram och sa hejdå, hon gick en kram av Eric också och sen kunde hon nästan inte gå. Eric började skratta när han såg hur hon gick.
"Så vad ska vi göra då?" sa han och tittade lurigt på mig.
Alltså jag kunde bara inte sluta titta på honom, han var så himla fin! Och nu frågade han vad vi skulle göra. Tänk att jag är ute på stan med Eric Saade! Jag kunde bara inte fatta det.
"Jag vet inte" sa jag och tittade fundersamt på honom.
"Jag vet" sa hon och log.
"Vadå?" frågade jag.
Han tog tag i min hand och gick ut på gatan. Jag visste inte vart vi skulle men jag litade på honom, så jag följde bara efter. Han tittade bak på mig och sa "Du har väl inget annat som du ska göra, så du inte kan?" frågade han och stannade.
"Nej, absolut inte" sa jag snabbt.
"Haha, okej, vad bra då" sa han och skrattade.
"Men vart ska vi?" frågade jag fundersamt.
"Dedu, det får du snart de" sa han och blinkade med ena ögat.
Det vart inte så långt, men nu har ni jju fått 3 kapitel idag! Hoppas att det var okej?
Kommentera och ställ frågor i blogrespones!! Och tipsa era kompisar om min blogg om ni tkr den är värd att läsa förstås :)
Puss Erica ♥
Frågar!
Ni får jättegärna fråga mig frågor i blogresponse!! Så gör det vetja! Svarar på allt! :) ♥
Puss Erica ♥
Sötisar! ♥
Puss på er ♥ :)
Without You I'm Nothing..♥ - Kapitel 2
Men då kom jag på att det är ju Farsdag snart. Eller det är ju nästan en hel månad kvar men man kan ju börja titta ut någonting redan nu. Så jag började titta lite på tröjor, och jag hitta faktiskt en grå T-shirt som jag tror skulle kunna passa på pappa. Men det kanske bara var vad jag tycket, så jag gick fram till en kille som hade solglasögon och en huva över huvudet, han kanske var ett par kanske tre år äldre än mig? Och frågade vad han tyckte om T-shirten.
”Ursäkta” sa jag.
”Men vad tycker du om den här tröjan? ” sa jag lite försiktigt.
Han vände sakta på huvudet och tittade på mig.
”Jo, den var fin” sa han.
”Tror du den skulle passa på min pappa?” frågade jag.
Han vände sig om igen. ”Det gör det säkert” sa han och log.
”Du vänta nu lite” sa jag.
”Du är ju Eric Saade! ” sa jag uppspelt.
"Ja, det är jag" sa han och log.
"Men shit" sa jag och visste inte vad jag skulle göra.
"Ta det lugnt" sa han och titta lugnt på mig.
"Kan jag få en autograf? " frågade jag, helt uppspelt.
"Ja men visst" sa han och log.
"Vill du ha en kram? " frågade han.
"Klart jag vill" sa jag glatt.
Jag kunde inte fatta att det var sant, jag stod här med självaste Eric Saade! Jag började känna hur min mage gjorde ont, jag hade blivit ännu mer hungrig nu. Jag tittade upp på Eric och precis då kurrade min mage. Nej! Tänkte jag vad pinsamt.
"Är du hungrig?" frågade han och flinade.
"Haha, ja" sa jag och log.
"Jag med" sa han.
"Ska vi gå och ta en fika?" frågade han och tittade på mig.
Jag tittade med förvånade ögon på honom och jag såg att han väntade på ett svar. Men jag gick inte fram ett ljud, frågade Eric Saade mig om jag ville fika med han?!
"Så vill du det?" frågade han ingen och tog mig på axeln.
"Va. Ehh. Ja, det klart jag vill" sa jag.
"Okej. Kul. Vart ska vi gå?" frågade han och log.
"Vet inte" sa jag.
"Vi kanske kan gå till Wayne's" sa han och tittade på mig.
"Ja, det kan vi göra!" sa jag glatt, tittade upp på honom och han log.
Men gud så snygg han är! Tänkte jag när vi gick mot Wayne's, jag kan inte fatta att jag ska fika med ERIC SAADE! Det är helt sjukt. Sen kom jag att tänka på Sara, vart hade hon tagir vägen? Jag tittade mig runt samtidigt som vi gick.
"Letar du efter någon?" frågade han och tittade åt samma håll som jag.
"Va, jag min kompis Sara, hon är också här" sa jag och fortsatte titta om jag kunde se henne någon stanns.
"Okej, men då kanske du kan ringa till henne och fråga om hon vill följa med och fika lite" sa han och log mot mig.
"Ja, det kan jag göra" sa jag.
Jag slog Saras nummer, det kom tre signaler innan hon svarade. "Hej, det är Sara"
"Hej, det är är Nathalie" sa jag.
"Hej, vart är du?" sa hon.
"Jag är utanför Wayne's" sa jag glatt.
"Men vad gör du där själv?" frågade hon förvånat.
"Men jag är inte själv" sa jag och började skratta lite svagt.
"Vem är du med då?" frågade hon och hon hördes nästan lite sur.
"Jo, det är så att jag träffade Eric Saade inne på en affär här och nu ska vi fika lite" sa jag och tittade på Eric.
"Men, haha. Jättekul." sa hon uttråkat.
"Men det är sant" sa jag.
"Okej, så när du kom in i affären så kom Eric Saade fram till dig och frågade om du ville fika med honom?" sa hon och hördes ännu surare.
"Nä, inte precis" sa jag.
"Jag frågade han vad han tyckte om en tröja som jag tänkte köra till pappa i Farsdags present" sa jag och tittade på Eric igen.
"Säkert" sa hon.
"Men kom bara hit så får du se" sa jag.
Precis då såg jag att hon bara var kanske 50 meter ifrån oss. Jag ropade på hon och stängde av mobilen. När hon tittade upp såg hon först sur ut, men sen när hon såg att det faktiskt var Eric som stod bakom mig, började hon springa mot oss. Jag såg på henne att hon var väldigt förvånad och jätteglad också såklart!
"Hej" sa jag när hon hade kommit fram till oss.
Hon svarade inte, utan bara stirrade på Eric. "Hallå" sa jag och ruskade om henne.
"Va!" sa hon, utan att slita blicken från Eric.
"Hejsan" sa Eric och log mot henne.
Jag puttade till Sara lite så att hon skulle sluta stirra. "Ja, hej" sa hon.
Eric började skratta. "Ska vi gå då?" frågade Eric och tittade på mig och log.
"Ja, visst" sa jag och log mot honom.
Vad tycker ni? Är det bra elr dåligt?
Snälla, söta ni.. Kommentera! Då blir jag jätteglad och så kanske det kommer fler kapitel då..? ;)
Puss Erica ♥
Without You I'm Nothing.. ♥
Jag vaknade med ett ryck av att mobilen ringde, jag skyndade mig att svara.
”Hej, det är Nathalie” sa jag och gäspade.
”Hej, god morgon” det var Sara, min bästa-kompis.
”Gomorron” sa jag och gäspade igen.
”Vad hade du tänkt att gör idag då?” frågade hon.
”Vet inte” sa jag lugnt.
”Då vet jag vad vi kan göra” sa hon uppspelt.
”Okej, vad då?” frågade jag.
”Vi kan åka in till stan” sa hon glatt.
”Jag vet inte” sa jag.
”Jo kom igen nu” sa hon.
”Okej då” sa jag tillslut när hon hade tjatat ett tag.
Jag tog på mig ett par jeans, linne och en tjocktröja eftersom det är vinter och kallt. Sen gick jag ner till köket och tog en macka och ett gals juice. Sminkade mig lite och gick över till Sara, som bor mittemot. Jag knackade på dörren och Sara öppnade med ett stort leende.
”Hejsan!” sa hon glatt.
”Hej” sa jag, fortfarande väldigt trött.
”Så ska vi gå?” frågade hon.
”Okej” sa jag.
Vi gick ner för gatorna och in i centrum, dit vi skulle. Jag visste inte vad vi skulle göra inne i stan nu när det var så kallt ute, men jag följde bara efter Sara, som verkade vet precis vart hon skulle.
”Vart ska vi?” frågade jag.
”Vi ska bara gå runt lite och titta på lite julklappar” sa hon.
”Men det är ju bara oktober” sa jag förvånat.
”Jag vet, men det är bra att vara ute i god tid” sa hon.
”Jaha” sa jag bara lite förvånad.
När vi kommit in i centrum gick Sara rakavägen till Cubus. Jag har ingen aning om vad hon skulle gör där, men jag följde med ändå. Vi gick runt där inne och tittade lite på kläder, men vi hittade inget vi ville ha, så vi gick ut ur butiken och gick in på H.M. Eller det var inte jag som bestämde det, det var Sara som gick först.
”Letar du efter något speciellt? ” frågade jag.
”Nej, hurså? ” frågade hon.
”Vet inte, jag bara undrade” sa jag.
”Okej” sa hon.
Vi gick runt i nästan alla butiker, men ingen av oss hittade något som vi ville ha. Så vi tänkte att vi skulle gå och ta en fika. Men innan det ville Sara gå in på Lindex, det var nog den ända butik vi inte hade varit in på, så hon gick in och kollade, jag orkade inte följa med inte så jag väntade utanför. Medan jag stod där och väntade blev jag ganska trött i benen, så jag gick in på ett fik och satte mig på en bänk och väntade tills hon kom. Det var ganska mycket folk ute idag, tänkte jag när jag satt där och tittade på alla som sprang omkring och kassar fulla händerna och såg stressade ut. Men kommer hon inte snart, tänkte jag. Tillslut orkade jag inte vänta mer, så jag gick in i en butik för män, varför vet jag inte. Det var ju inget jag skulle ha, men eftersom det inte fanns något annat att göra så spelade det inte så stor roll vad jag gjorde.
Men då kom jag på att det är ju Farsdag snart. Eller det är ju nästan en hel månad kvar men man kan ju börja titta ut någonting redan nu. Så jag började titta lite på tröjor, och jag hitta faktiskt en grå T-shirt som jag tror skulle kunna passa på pappa. Men det kanske bara var vad jag tycket, så jag gick fram till en kille som hade solglasögon och en huva över huvudet, han kanske var ett par kanske tre år äldre än mig? Och frågade vad han tyckte om T-shirten.
”Ursäkta” sa jag.
”Men vad tycker du om den här tröjan? ” sa jag lite försiktigt.
Han vände sakta på huvudet och tittade på mig.
”Jo, den var fin” sa han.
”Tror du den skulle passa på min pappa?” frågade jag.
Han vände sig om igen. ”Det gör det säkert” sa han och log.
”Du vänta nu lite” sa jag.
”Du är ju Eric Saade! ” sa jag uppspelt.
Så det här var mitt första kapitel, vad tycker ni? Bra elr dåligt? Mer elr inte? ;)
Kommentera! ♥
Puss Erica ♥
Novell!
Hoppas ni ska tycka att dom är bra, så ni får jättegärna kommentera!! Då blir jag jätteglad! :)
Puss Erica <3
