"Men nu är du här med mig och det är på riktigt" sa han och log varmt mot mig.

"Ja, jag får väl tror på det då" sa jag och tittade på honom.

Jag kände att han kom närmade mig och tog mjukt tag i mina händer och tittade på mig. "Du är jättefin Nathalie" sa han och jag kunde inte fatta att han verkligen sa så innan hans läppar kom närmare mina.

---

---

Jag kände hans antikte komma närmare mitt, jag kände lukten från honom och jag luktade så gått. Men innan jag hunnit tänka och känna klart, möttes vara läppar i en lång och varm kyss.
Jag öppnade mina ögon och tittade upp på honom och log. 

"Förlåt" sa han och tittade ner i marken.

"För vad då?" frågade jag honom och tog tag i han arm.

"För.. ja du vet.. kyssen" sa han och tittade osäkert på mig.

Va! Sa han förlåt för att han kysste mig? Det var den bästa kyss jag någonsin har fått! Och då säger han förlåt.

"Du har inget att be om ursäkt för" sa jag och log mot honom.

"Så du tycker inte att jag är för på, för snabbt?" frågade han och tittade på mig med fundersamma ögon.

"Nej, varför skulle jag tycka det? Jag tycker ju om dig" sa jag och han log.

"Menar du det?" frågade han.

"Nej. Men det är väl ändå jag som ska vara den som är förvånad här?!" sa jag och undrande på honom.

"Varför skulle det vara det?" fårgade han med en frågande blick.

"För att du är DU, du är Eric Saade!" sa jag snabbt.

"Men vad spelar det för roll, jag är som vem som helst! Kom ihåg det" sa han och log varmt mot mig.



Eric's perspektiv:



Vi gick längs stranden och höll varandra i hand. Tänk att jag hade fått en sådan tur att träffa på henne inne i butik och att vi nu gick här tillsammans. Jag visste att vi nyss hade träffats men det kändes bara så rätt, som att det var meningen att det skulle vara vi.
När vi hade gått ett tag utan att säga något frågade jag. " Vill du göra något imorgon också?" Hon tittade upp på mig och log. "Ja, det vill jag" sa hon glatt.

"Men jag måste nog gå hem nu, innan mamma och pappa blir oroliga" sa hon och såg ledsen ut.

"Vad synd" sa jag och vi stannade upp.

"Mm" sa hon och tittade mer i marken.

"Men då ses vi väl imorgon då?" sa jag glatt och lyfte upp hennes huvud så att hon tittade mig rakt in i ögonen.

"Ja det gör vi!" sa hon och log glatt.

Jag lutade mig fram och gav henne en puss på munnen. Vad fin hon var tänkte jag.

"Hejdå" sa jag när hon gick bort ifrån mig.

"Hejdå" ropade hon en bit bort.

Medan jag gick hemmot tänkte jag för mig själv. Nu har jag hittat rätt.

---

Så där ja, kapitel 5. Gulliga ni kommentera!!! Annars är det inte roligt att skriva. Om alla sen dem har läsa skriver en kommentar blir det ju några stycken! ;)

Puss Erica ♥