Eric's perspektiv:


Jag visste faktiskt inte riktigt var jag skulle, jag tänkte bara skoja lite med henne. Men då fick jag syn på en brygga ute vid vattnet, där kan vi ju sätta oss, tänkte jag för mig själv. Jag fortsätta och hålla henne i handen, den var så varm och mjuk.

"Är det dit vi ska?" frågade hon plötsligt.

Jag tittade bak på henne.

"Ja, vi ska till bryggan" sa jag och log.

"Men vad ska vi göra där?" undrade hon.

Det hade jag ju inte kommit på än, så jag svarade inte på frågan utan satte mig ner på bryggan och Nathalie satte sig bredvid mig.

"Vad fint det var här!" sa hon och tittade rakt in i solen.

"Visste är det" sa jag och tittade på henne.

"Vad tittar du på?" frågade hon och tittade på mig.

"På dig" sa jag och log mot henne.

"Varför då?" frågade hon och tittade upp mot solen igen.

"För att du är fin" sa jag och tittade upp mot solen jag med.

Hon svarade inte, tänk om hon inte tyckte om mig?


Nathalie's perspektiv:


Sa precis Eric Saade att han tyckte jag var fin?! Kan det verkligen vara sant. Tyckte han det?

"Menade du verkligen det?" frågade jag och tittade nervös på honom.

"Att du är fin menar du?" sa han och tittade på mig.

"Ja" sa jag.

"Men det klart, varför skulle jag ljuga?" sa han och log varmt mot mig.

"Jag vet inte, du kanske säger så till alla dina fans" sa jag men ångrade mig direkt.

Varför sa jag så, idiot. Nu kanske han tror att jag inte gillar honom! Men det gör jag ju. Det har jag alltid gjort, men nu känns det som att jag gillar han på ett annat sett än var jag gjorde förut.

"Alla är ju fina" sa han och tittade ner i vattnet. "Men det är något med dig" sa han och tittade på mig och log.

"Vad är det då?" frågade jag lugnt.

"När du såg mig inne i affären, var du så speciell och fin. Du tog det så lugnt när du såg att det var jag" sa han och tittade på mig.

"Du är inte som alla andra" sa han och tog min hand.



Eric's perspektiv:



Undrar vad hon tänker på? Undrar om hon tycker om mig lika mycket som jag tycker om henne? För jag tycker ju faktiskt om henne. Jag visste inte att man kunde tycka så mycket om en människa efter att bara ha träffat än en gång. Men så var det med Nathalie, hon var inte som alla andra och inte på ett dåligt sett som var helt underbar.

                                                                              *

När vi hade suttit på bryggan ett tag, gick vi där ifrån. Medan vi gick tittade jag på henne och jag kände att hon tittade på mig med lite då och då.

"Tittar du på mig nu med?" frågade hon och vi stannade.

"Ja, vill du inte att jag ska göra det?" frågade jag och tittade frågande på henne.

"Jo, men det känns så konstigt att jag är här med dig" sa hon och tittade på mig.

"Varför det?" frågade jag och tittade fundersamt på henne.

"Men hallå, du är Eric Saade!" sa hon och tittade på mig och nästan gapade.

"Du är killen alla tjejer vill ha. Du har ju allt. Och nu står jag här med dig, hur ska jag kunna låta bli att tycka att det är konstigt?" sa hon och tittade frågande på mig.

"Jag är precis som vem som helst" sa jag och log mot henne.

"Nej. Du är inte det. Du är Eric Saade!" sa hon och det verkade som att hon inte var helt säker på att det var på riktigt.



Nathalie's perspektiv:


Var jag verkligen här?


"Men nu är du här med mig och det är på riktigt" sa han och log varmt mot mig.

"Ja, jag får väl tror på det då" sa jag och tittade på honom.

Jag kände att han kom närmade mig och tog mjukt tag i mina händer och tittade på mig. "Du är jättefin Nathalie" sa han och jag kunde inte fatta att han verkligen sa så innan hans läppar kom närmare mina.

---

Så det var kapitel 4! Var det okej? Vill ni fortfarande ha mer?

Om ni är duktiga att kommentera så kommer det ett till kanske två kapitel till idag!
Så jag vill ha iaf 10 kommentarer! Så tipsa era kompisar att läsa min novell, så kommer det fler idag!

Kommentera! :)


Puss Erica ♥